.

jag är bara inuti en period då jag inte har så mycket att skriva om.
då vill jag ännu en gång påminna om att de små smulor till bidrag jag lämnar här är inte vad jag syftar på.
här fördriver jag bara lite tid, sprider mina tankar för dem som vill veta och för att jag känner för det.
känns inte som om det borde vara så mer komplicerat än så vardagligt.
ändå så är vardagskänslorna så svåra att pussla ihop, koppla ihop och vissa dagar svåra att relatera till. fastän man har mött dem innan.
jag är ju inne i mina olika faser och jag vet vem jag är varje gång, men jag måste ändå stanna upp och grubbla över det. inget annorlunda händer om jag inte gör det. men det känns bättre.
det senaste funderar jag mest över varför man stänger ute andra under de perioder man är nedstämd (alltså sömnlös, ibland sover jämt, förlorade verklighetskänslor, behov av verklighetsflykt, ångestattacker och allmän dålig självkänsla).
man känner ju sig redan så ensam om det. vill man vara det? man sluter sig till de personer man litar på och stänger fullkompligt ut resten om det ens så handlar om vardag. det går bara att ansluta sig till personer som utstrålar trygghet och säkerhet för man känner inte sig själv ett dugg pålitlig. eller är det bara jag som kan känna så? den dåliga självkänslan blocker ju talets förmåga inför de personer man inte låtit sig kliva in i ens egen bubbla.
och man förstår att man inte är ensam om detta men sånt är individuellt. och förena sig med de som inte är starkare eller kan tänka klarare är vansinne. en halv gånger en halv är fortfarande en halv. så det gör ju mening att man stänger ut de andra man känner sig osäker på.
men jag bestämmer mig i förväg och har alltid gjort. nej, jag har inte varit nedstämd hela mitt liv, bara väldigt försiktig.
jag kan ändå ha öppna armar, vara fördomsfri och öppensinnad, det är inte något jag inte säger att jag är.
jag vill bara förklara för mig sälv tror jag att jag begränsar mig själv i förväg. för vilken anlednig?
jag är inte osäker, jag vet vad jag går för och kan ta för mig. men det är inte vad jag vill. så enkelt är det.
så vardag eller inte, jag har bara ett flockbeteénde bland djur.
min hunger för att uppleva nya saker och möta nya individer är inte svagare för det och jag begränsar inte mig själv med det. jag är bara inte van vid mänskligheten ännu. nedstämd eller inte.