.

wait what? är min blogg rosa? trodde jag hade koll på någonting. men allting skiftar. när ändrade jag det och var det medvetet? vem bryr sig.

det senaste har året (fniss) har jag känt mig väldigt oförutsägbar.
men nu har vi äntligen flyttat från lilla huset i stenhamra till en större lägenhet på sturegatan.
det mesta äro klart men det fattas ändå mycket.
nu har vi väl ändå snart bott där i tre veckor men våra arbetstider ser väldigt olika ut.
jag jobbar upp till sju dagar i veckan, erik och fredrik jobbar ganska mycket de också men mest på helgerna.
så vad som hunnits med är säng, soffa, bord och stolar, tv och lite annan elektronik. när man säger det så funderar man ju på om man behöver så mycket mer.
men det behöver man verkligen. jag vill ha massa växter framför allt. små örter växandes i mitt kök, den där sektretären och lilla måla hörnan med stafli. den där andra soffan och fotöljen och fårullsmattorna på sovrumsgolvet..... ett linneskåp det är svårt att bli mätt när man väl har börjat.
det är första gången jag bygger upp ett hem från grund och botten i mitt vuxna liv.
och jag har fått med mig två lika oerfarna (men livserfarna) vagabonds, lik som jag.
jag tror också att det känns mest viktigt för mig att få det hemmastadgat och massor med mysfaktor.
sökandet efter känslan av att känna mig som hemma är omättad.
just för att jag vet att det just nu kommer det vara min centrala bostad ett tag. det känns konstigt att säga så.
jag som alltid har haft pass och tandborste i väskan sedan jag var 14 år. redo för vilket miljöombyte som helst. minst ett ställe att kalla hem.
men jag säger som pappa, livet är långt.
jag känner mig alltid fri till att göra vad jag vill. oavsett den "tillfälliga" "permanenta".... vad för ord söker jag här egentligen.? mixa ihop tillfällig och permanent så är det vad jag vill ha just nu. det kanske bara kallas säkerhet utan kontroll?
oavsett vilka val jag gör just nu så känner jag mig fortfarande fri........ och jag har alltid passet i väskan..... fortfarande... men av andra orsaker.. fyller 21 i år. en ålder jag aldrig fruktat. har aldrig haft något emot att bli äldre. men.... men jag + den siffran funkar inte. jag + tiden = fantastisk livserfarenhet. jag + 21 år = obegripligt.