en 15 årings bekännelser
när ska jag bli belönad för alla dessa sömnlösa nätter? när ska jag någonsin få ut något utav det?
jag kommer aldrig på något viktigt att säga eller skriva ändå... jag bara sitter här.. har min tomma ruta uppe.. skriver en mening, ett citat, något namn, ett ord, en bokstav kanske tre punkter och suddar ut. repetition. inget här inne sätter något slags hinder från att sova. jag är trött men kan bara inte sova.. när jag väl finner mig i den där dåva sista minuten innan man somnar räds jag lite smått över att jag ska vakna med känslan att jag bara inte orkar vakna just idag. den där? den alla någon gång måste ha känt i sitt liv innan de fyllt 15. att vakna och absolut inget kan bära en upp ur sängen, drar täcket över huvudet och svär åt solen. när man vaknar och känner att idag är det inte värt det. men varje morgon lyckas jag ändå piska upp mig sälv ur sängen och drar lite i gardinen... nästan så att man vill trycka näsan mot fönstret och peka finger åt hela samhället för att jag fortfarande inte ligger i sängen. det har ju hänt, men jag har ju också en förmåga att prata högt med mina blommor så varför inte peka finger åt något som ändå inte tar åt sig. skal. jag känner mig som ett skal idag.
ty jag inte tror på att vomering löser självidealiserade problem. jag tror på choklad i måtta och tomten så klart.
- majsan 15 bast.
jag kommer aldrig på något viktigt att säga eller skriva ändå... jag bara sitter här.. har min tomma ruta uppe.. skriver en mening, ett citat, något namn, ett ord, en bokstav kanske tre punkter och suddar ut. repetition. inget här inne sätter något slags hinder från att sova. jag är trött men kan bara inte sova.. när jag väl finner mig i den där dåva sista minuten innan man somnar räds jag lite smått över att jag ska vakna med känslan att jag bara inte orkar vakna just idag. den där? den alla någon gång måste ha känt i sitt liv innan de fyllt 15. att vakna och absolut inget kan bära en upp ur sängen, drar täcket över huvudet och svär åt solen. när man vaknar och känner att idag är det inte värt det. men varje morgon lyckas jag ändå piska upp mig sälv ur sängen och drar lite i gardinen... nästan så att man vill trycka näsan mot fönstret och peka finger åt hela samhället för att jag fortfarande inte ligger i sängen. det har ju hänt, men jag har ju också en förmåga att prata högt med mina blommor så varför inte peka finger åt något som ändå inte tar åt sig. skal. jag känner mig som ett skal idag.
ty jag inte tror på att vomering löser självidealiserade problem. jag tror på choklad i måtta och tomten så klart.
- majsan 15 bast.
Kommentarer
Trackback
