.

är frustrerad över att jag inte kan skriva. när fingrarna slår knutar är det oftast här jag sätter mig och skriver.
allt jag skriver om har jag sett, kännt och erfarat. skrivandet skulle bli meningslöst för mig om jag inte skrev om det jag upplevt. i alla olika uppslag och ordval självklart.
men just nu känner jag mig fast och tvungen. fastän jag inte har någon press alls.
man behöver inte vara inlåst för att känna sig låst.
jag går inför skrivandet helhjärtat, alltid. nu vill jag ut och uppleva, samla information och skriva frenetiskt och vackert tills solen går upp.
kom och lås upp mina fingrar, kom och lås upp min kreativitet. jag vill skratta och jag vill känna av allt.
jag vill inte stänga av längre. jag vill allt så passionerat och jag vill ha tillbaka allt jag stängt ut och stängt av.
jag vill inte låta något hindra mig längre. ingenting ska hindra oss från det vi vill göra, helhjärtat.

sitter på jobbet och försöker hänga med verkligheten. börjar inse att det viktigaste är inte att man är där med den och följer efter allt och alla. utan att man känner den. att känna sig verklig.
hur omvärlden rör sig. hur hårstårn smeker ens ansikte i vinden. hur solen värmer ens kind och hur verkligheten följer efter ens egen fart.
utan det är verkligheten meningslös.