.

när man har gått i ett skal tillräckligt länge och spelat olika roller för att man är rädd för att andra ska se in i ens förflutna.. då känns det som om världen lika väl skulle kunne vara plast.
men om man hittar en där ute bland alla oroliga blickar som hittar en trots allt detta.
en som ser en bland alla andra... ser en på riktigt.. då kan man kliva ur sitt skal.