.

let us be lovers well marry our fortunes together
ive got some real estate here in my bag
so we bought a pack of cigarettes and mrs. wagner pies
and we walked off to look for america

lyssnar på musik och känner mig inte hemma någon stans.
är för trött. men vill ändå åka här ifrån. jag vill alltid vara på semester.
eller bara alltid vara en resande människa med uppbehåll.
man kan nog säga att jag är i ett långt uppbehåll just nu.
önskar att det vore över snart.. men livet är långt.
och jag behöver sova.
känns som om jag vill sova i flera dagar.
jag har haft så brottom så länge.
just nu vill jag bara landa... för ett väldigt litet tag
och sedan vill jag vakna.
vakna och vara mig själv igen.
känns som att jag har gått in i mitt skal... och inte är jag. när det ändå är allt jag försöker vara.
idag har jag och pappa pratat.
det fick mig att tänka på mitt förflutna och det känns konstigt att tänka på något man verkligen lagt bakom sig. det känns konstigt att prata om sitt förflutna.. känns också konstigt att aldrig prata om det jag en gång var.. känns konstigt att veta om det där hejdlösa okontrollerade förlorade barnet.. det känns ännu konstigare att skriva om det här.
jag skämms inte och har inget att dölja.... har aldrig trott på hemligheter för den delen heller.
jag har bara valt att aldrig mer prata om det eller nämna det igen.. för att jag är så trött på att bli dömd.... för det är vad jag har gjort. vuxit upp i ett dömande samhälle och min utstickning har verkligen inte varit så anpassande. när man väl kommer tillbaka och måste inse verkligheten är det svårt att vara rak i ryggen även om man har så mycket skinn på näsan, ett pansarskal och tusen erfarenheter.... men inte den erfarenheten då man måste försvara sig mot främlingar vars tycke helt plötsligt blev viktigt. det är svårt att ge sig själv en ny chans när man så många gånger har ignorerat räddningar.
det känns så svårt att tillhöra någonting eller känna sig som hemma någon stans när man aldrig tillåtit sig själv.
det känns också så oerhört bra och spännade att man aldrig kommer kunna lära känna sig själv.
man kanske kan försöka utgå ifrån reaktioner ifrån vissa situationer men tanken på att lära känna mig själv är så långt borta nu.
men jag kom ändå på idag några saker jag tycker om med mig själv.. nu när jag ändå skriver ett sådant fruktansvärt EGOinlägg... det är att jag har så lätt för att inte bry mig om jag inte vill och det har varit till hjälp många gånger men det är också en oönskad härdning. får jag för mig ibland.
en annan sak är att jag väldigt ofta även om det inte alltid verkar på det viset så är jag inte alls intresserad av mitt utseénde eller känner att det är så viktigt hur jag ser ut. tycker att det är alldeles för viktigt att vara sig själv.. och det har jag lätt för att vara. eller bara bekväm med den jag är.. eller den personen jag känner mig att vara ibland.
och min positiva inställning till det mesta och mitt bekymmerslösa jag.
men just nu har jag ett litet bekymmer jag inte vill undvika och det är misdommar. ja, det är helt klart ingen stor grej.. men jag är inte ett dugg sugen på att sitta ensam och äta jordgubbar på midsommar.. vet inte varför. ska försöka få ledigt så att jag (antagligen) kan åka till malma och fira midsommar. annars blir det bara jag och katten. för familjen ska åka åt olika håll... och sedan kanske jag inte har lust att följa med pappa på bastufest liksom... kommer nog kännas som om jag har hamnat fel om jag sitter och bastar med 50 +.. då sitter jag hellre ensam.. eller?
nej, men det känns som om högtider detta året får vara just svenska högtider. som man spenderar med vänner och har kul.. eller? låter nästan för vanligt.. men jag tycker om det.
beklagade mig förut för pappa (eftersom att jag försökte få honom till att köra mig till malma på fredag efter jobbet) om att jag minsann förra midsommar inte gjorde något, inte på nyår, valborg... inte heller min födelsedag.
då sa han att min bok skulle kunna börja så.... och berätta om vad jag gjort alla andra dagar i stockholm.. och det slog mig lite... jag har inte gjort någonting. fast det har jag ju. jag har haft sjuka äventyr.. med mig själv och främlingar.. vad är det för fel på det? det bästa som hände mig i stockholm var när mimmi kom och hälsade på.. vi hade förmdoligen den bästa valborgen i mitt liv i och för sig. åkte till donken, köpte varsin big mac & c/o åkte hem, la oss i sängen och tugga.
sedan så har väl mina äventyr med mig själv och träffa nytt folk varit oslagbara också.. känt mig så liten och ensam i stora staden stockholm men jag har varit en hejdlös upptäckare också.. i den mån jag ville förstårs.
och pappa lyckades motivera mig.. ingen har en aning om riktigt om vad jag gjort i stockholm.. så jag borde slänga ut det här.. från början - till slutet - till helvetet - till den nya början - till min rivstart........ och mina framgångar i den staden. ego ego ego. nej, det kommer nog inte handla så mycket om mig själv som det gör just nu. jag är en sådan betraktare och skannar noga in personligheter.. även om jag kan försöka nonchalant så är jag egentligen VÄLDIGT observant. det är nog en egenskap jag tycker om hos mig själv med för den delen.
det blev mycket att skriva idag... detta är förövrigt ett inlägg jag på vissa punkter inte vill kommentera i framtiden. tack och adjö!