.

släktingarna från usa kallar mig baby. min mors namn. konstigt. tror jag får sova på det en stund!

fick just en käftsmäll av en femåring.. inte bokstavligt talat.

marianne, vad heter din pappa i stockholm? frågade kaisa (alla i min familj kallar mig marianne)
ehh, jag har ingen pappa i stockholm. jag har bara en pappa och det är johnny. svarade jag.
kaisa såg på mig med en blick som om jag vore övergiven och frågade om jag bodde där ensam.
jag svarade ja.
kaisa kastade en blick i golvet och sedan såg upp på mig igen och sa: men är du inte ledsen då? för att du bor där helt ensam och ingen annan?
jag fnissade fram ett nej och fortsatte måla.
det var tyst en stund.
kaisa suckade och plötsligt blev femåringen i henne väldigt formell och fundersam...
sedan såg hon på mig igen och sa: känner du dig ensam och ledsen?
jag skrattade och förklarade för henne att jag har valt att bo där ensam.
hon var fortfarande väldigt skeptisk..
sedan sa hon: men har du skaffat barn då?
jag skrattade igen och förklarade ännu en gång.
det kändes som ett konstigt syskonsamtal med en femåring..
jag har alltid vetat om att hon är lillgammal hon är ju trots allt ett riktigt sladdbarn..
men det var nog det längsta samtalet jag har haft om mitt val att bo ensam i stockholm än vad jag har haft med någon.. sen så kommer jag inte bo ensam så länge till ändå... och det känns bättre.


ja, efter få om och men så har jag beslutat mig för att fortsätta med mitt liv i stockholm. efter den lilla turnén i göteborg och trollhättan. förstår inte varför jag har föreställt mig en sådan stor klyfta mellan göteborg och stockholm.. kanske för att jag någon stans mitt i allt resande ändå har känt mig så långt ifrån allt.
när man gör sig hemma på olika ställen blir man lite skadad.
tidigare har jag aldrig kallat något hem. jag har alltid haft mitt pass och min tandborste i väskan.. enda sen jag var 14 år. jag ville liksom alltid vara beredd på att allt kunde hända. men med det kändes allt tillfälligt. jag har inte riktigt vågat känna något annat. men när jag väl flyttade till stockholm så släppte jag allt det där och tänkte att jag för en stund skulle mogna lite. slängde tanborsten som legat i väskan, köpte en ny och placerade den i mitt perfekta badrum i mitt perfekta lilla hus.
jag var ändå seriös men någonstans långt inne kände jag mig bara naiv och lättlurad.
vad jag än började med i stockholm så var det helhjärtat.. men när jag en dag vaknade och upptäckte att jag slarvat bort mig själv så fick jag nog... helhjärtat eller inte.. jag älskar mig själv mer.


jag har haft en väldigt bra helg och det mesta känns inte så luddigt längre. det är en otroligt fin sommarkväll på hönö.. så jag är glad att jag är här ikväll.

är en sådan sucker för trollhättan. idag har jag skrattat mycket. nu ska jag ut och plocka bär med felicia och rasmus. tgi saturday.

gå till jobbet och hålla käften. T.G.I FRIDAY! och att jag ska stanna på hönö i helgen. fy fan vilket bra väder. eller?

just nu är jag ganska nyvaken. som vanligt alla tider på dygnet. tror inte jag har lämnat sängen idag.
har fått låna henriks lägenhet nu när han är i holland. men jag lämnar ändå inte sängen.
det är jag, katterna och en ljudlös telefon.
japp. ska nog bada. om fem timmar ska jag vara på jobbet igen.
jag som äntligen börjat vänja mig vid att enbart ha ett täcke som kläder.
det känns lustigt att sova ensam i en stor säng när man bara här om dagen låg tre i en knapp 120 säng.
tack för mig då.

 

en fantastisk liten honkatt. grå med vita tigerränder och gröna ögon. hon för sig som den mest graciösa katten.
ja, i denna familjen får vi aldrig nog

då var mimmis lägenhet i trollhättan utstädad och utflyttad. lustigt.

idag vill jag nog ändå att det ska vara maj igen.

vad i helvete.

eller hur? värt? jag vet inte. hur smälter man något man lagt is på så länge? skit samma. vem bryr sig

paus. glöm det.
har ni ätit turkisk yougurt med honung? inte? testa. man ska ha valnötter också. rrrr.
det ska jag leva på i natt och sex & the city. jag kanske skulle variera lite och faktiskt sova i natt?
imorgon ska jag jobba ett super mjukt arbetspass och sedan åka till trollhättan på mimmis utflyttningsfest.
varför känns det som om sommaren snart är slut men ännu inte börjat? jag hinner inte riktigt med.
man borde göra något ovanligt... vill gå och boxas. men tycker det känns konstigt att göra det med främmande männsikor... man kanske skulle känna varandra lite.. ja, ni vet.. innan man ska börja boxa på någon.
längtar till imorgon.

p.s jag är inte iskall men jag har svårt på något sätt att tala om vad jag känner. det känns konstigt när det kittlas i magen på ett behagligt sätt. det känns ändå lite som att man ska kräkas........... en av anledningarna till varför jag inte så ofta förklarar vad jag känner.
men majsan har gått och blivt en fnittrig tjej som rodnar. felicia säger att jag är kär. hon har nog rätt.

har pratat musik med papa och vi prata om leonard cohen.
jag har ju hört honom under min barndom men det var inte förän måns en marskväll över ett glas vin slängde på en av hans plattor på sin lp-spelare som hans musik verkligen krängde sig in i mina revben. som om den hela tiden har funnits där men inte fått andas.
den kvällen är bara ett minne jag aldrig kommer att förlora.

idag har nog varit en bra dag. även om det känns som det mesta jag gör nu går på rutin.
vakna, gå till jobbet, längta till trollhättan, komma hem, umgås med familj, promenera, läsa, skriva, se på sex & the city.... mellan detta några tupplurar och äta... och fruktansvärt mycket dagdrömmande.
ibland undrar jag varför jag har blogg. jag har ju haft det sedan jag var 14 - 15 och alltid fört dagbok.. alltid skrivit... när jag var ännu yngre brukade jag betrakta människor och personligheter och i min ensamhet brukade jag summera och analysera. varför vet jag inte. men en liten hemlighet jag har..... jag kan identifiera personer på tre sekunder och känner vittring på mils avstånd på de jag vill ta avstånd ifrån. sedan kan jag visst bli överraskad och har ett väldigt öppet sinne med väldigt lite fördomar. varför jag under hela min livstid har övat på detta konstiga intresse vet jag inte.. det blev dock inte medvetet för mig förän i senare ålder. det var bara något jag ville säga.... med en nypa salt också för den delen. ingen annan kan veta vad en person går för förän den har öppnat käften eller bevisat något.. jag är bara glad att så många är så snälla mot mig.. resten kan ha det! det bjuder jag på... för de omtänksama personer som finns (för det finns det även om vi alla inte vill se det) kompenserar för alla skitstövlar där ute.
känner mig random.
ska försöka sova.
känns som om min hjärna vill rinna ut ur näsan eller som om den har något att säga. huvudvärk. vilken spännade sak att uppleva. ska nog dricka vatten.  

jag har fått fnatt. klänningfnatt.
jag har aldrig tyckt att det varit intressant att kolla bloggar där folk lägger upp kläder och sånt de vill ha. så jag tänker nog inte göra desamma.
hur som helst så kommer ni nog inom snar framtid se mig i klänning.
ska fortsätta njuta av en trevlig huvudvärk. det är jätta ovanligt för mig att ha det så det är bara ROLIGT. hej

gå o knega så man har deg till lyan.. pjåkit. känner me inte tillräckligt kralli för de idag.

såg att det finns en grupp på facebook som heter något i stil med "vi som tycker att tv4 har för mycket reklam". vem i helvete bryr sig? vad är det för männsikor som tittar så mycket på tv att de ens behöver bry sig?

det har varit en grisig dag. har varit vaken sedan sex imorse.
är ensam hemma hos pappa. det känns helt okej.
har lyssnat på bon iver och skrivit hela dagen.
läst några sidor och önskat att jag hade mina oljefärger här.
det känns precis som en sådan dag.
eller egentligen en helt vanlig dag för mig när jag tassar runt ensam.
lyssnar mycket på musik, skriver, läser och målar... dricker mycket vatten och är kreativ.
och varför jag förklarade denna dagen som en grisig dag är nog lite svårt att förstå.
skulle egentligen iväg till jobbet idag. det känns tillräckligt att säga så mycket.
nu ska jag återgå till min kreativitet och försöka att hålla fötterna på jorden.