.

satt i kanske 60 minuter och skrev om allt som är bra i mitt liv. alltså kanske det bästa och helt säkert det längsta blogginlägget i mitt liv, även om det mellan raderna kunde vara sarkastiskt och bittert... så var det fantastiskt och en liten resa att skriva det. lite som jag (storhetsvanisnnet flödar) och så försvann det.
fan vad det ska vara motvin hela jävla tiden. SKITLIV

erik är på jobbet, hanna, fredrik och anton ligger nere i källaren och sover. jag har precis ätit en passionsfrukt och är ganska nöjd med tillvaron. även snövädret är helt okej. men jag känner mig alltid hemma i det vita bruset och tända ljus.
väntar på att hanna ska komma igång så att vi kan gå och träna. undrar vad det blir. vad som helst utom yoga och pilatesboll. jag blir tokig på sånt.
fattar ju inte hur dom kan ligga och sova bort halva dagen. det måste vara väldigt mysigt där nere eller så är de bara väldigt trötta. kanske skulle krypa ned jag också. näh, ska ta och städa upp här efter gårdagens mys och middag, göra mig i ordning, sparka upp hanna och de andra ur sängen. kanske ställa till med en frukost.
kanske bara skita i det och ta en promme istället.
spännande. nej! nu ska jag piska upp hanna

vill ge några ord från de förflutna.

ett smakprov från boken jag en dag ska ge ut 

---

dont forget her face

såg just en dokumentär från kina som handlar om människohandel med främst barn och tonårsflickor.
alla vardagsproblem känns så små idag.
alla andras jävla lyx känns så betydelselöst.
allas ego kan dra åt helvete.


fy fan. att tycka, tänka och agera är fullkomligt olika handlingar. att sitta och tycka är bedrövligt, men oftast är man helt maktlös. vad som räknas är handlingar. inget gör dig till hjälte för att du sitter och tycker, ingen tackar dig för att du har en stark åsikt. det är inte viktigt. det är handlingarna som betyder något.
jag har alltid kännt att jag lever i överflöd. men idag känns det som att mitt liv inte är värt ett piss.
om världen ska se ut så som den gör.
men det är bara att resa på sig och gå vidare, för det så vi gör.
men en dag.. ska jag slåss för rättvisan.

läste en väldigt bra text igår om folk som gör sig själva till offer. tyckte att den var jävligt bra faktiskt.
folk som springer runt och belastar sig själv och andra med sitt förflutna och skyller ifrån sig på det.
men vad man är nu är inte den man var då. vi kan inte gå tillbaka i tiden och få våra föräldrar att älska oss då (tex). vad som händer är nu och det är patetiskt, destruktivt och onödigt att älta det förgågna som om det ska vara du resten av livet. vi kan inte göra något åt det som passerat nu. vi är här och nu och framtiden är mer relevant än det förgågna. so get your shit together.

annars så har vi det bra i stockholm. fredrik kom hem här om natten, erik jobbar, hanna flyttar i princip in och lilla familjen delar tallrikar,täcken och frodas. vi saknar felicia också.. men annars är vi ganska nöjda med livet tror jag.
ibland undrar jag varför jag skriver blogg? så att det största fanet av alla kan läsa den. jag själv? haha. jag läser ju ingen annans än min egen. så det måste ju göra mig till det största fanet.. right?
då kan jag skriva det här för att jag en dålig dag ska kunna blicka tillbaka på detta fantastiska ögonblick.
jag har gått ner i vikt, min fysiska hälsa äger, jag har bojkottat alkhol (for now), cigg och skitmat.
ikväll ska jag få krypa ned mellan erik, hanna och fredrik.
nu ska jag äta ett äpple!

sitter på jobbet. som vanligt?
sånt jag är jävligt trött på att få frågor om. känns som om jag ljuger ändå
plugg (yeah. RIGHT)
min hälsa (åt nyss en pizza lunch och hatar mig själv för det redan, vaknar av ångestattacker och börjar fundera på om jag lider av extrem PMS eller något annat symptom som verkar vara någon from av depression. orkar inte heller göra något åt saken. orkar inte vara glad eller ledsen för någon annan och jag orkar inte bli utfrågad om min hälsa. ibland vill jag bara att alla ska dra åt helvete)
jag är väldigt glad över att ha mitt jobb, känns som om det kan vara det enda stället som jag känner mig hemma på just nu. och i min säng. och i eriks ögon och allt sånt.
är fullständigt trött på alkohol och alla berusningsmedel i hela världen. vill att alla i hela världen ska vara nyktra, trygga och pålitliga.
sånt jag är trött på att folk pratar om.
ekonomi (antingen klagar folk över hur lite pengar de har, eller så skryter de om hur mycket pengar de har. mår illa av obalansen. de som klagar uppskattar och värdesätter fel saker. de som skryter om hur mycket pengar de har eller kommer att få (räkna aldrig dina pengar förän du har dem i handen) uppskattar och värdesätter fel saker.)
men det är bara mina åsikter. missproriteringar är väl inte riktigt min grej.
sånt jag inte tycker om att folk missprioriterar.
miljö
ekonomi
personer jag inte tycker om jag nu.
noll.
älskar mig själv och alla i hela världen.
nu ska jag göra mig själv och samhället en tjänst och skalla en betongvägg

saknar albin. ska ringa honom ikväll.

idag känns det hopplöst och det känns ganska smärtsamt.
men i verkliga livet sväljer vi det och går vidare.
men idag känns det jävligt svårt att hålla ryggen sträckt.

oattraktivt hos en person.
svaget?

sitter här och drömmer om en ny lya att inreda. där jag får måla om framför allt. stora fönster och högt i tak. omaka möbler, olika ramar med olika motiv huller om buller, fransk bohemisk inredning och underbara färger som jag kan simma runt i hela dagarna. ja tack, ja tack, ja tack. vill göra ett eget mosaikbord som jag kan ha på min famtida balkong, altan... jag har ju visserligen altan nu.. men lite kyligt.. vill ha en öppenspis med fårplädar också.. ja, ni läste rätt. bokhyllor fyllda av böcker i min smak. äventyr, paulo cohelo, självbiografier, pyssel, atlas, självförsörjning och reseböcker. och så vill jag ha en jordglob. 
jobbar på det så länge. ska kolla in några lyor i veckan. får väl se vad som händer fötter. 

oattraktivt hos en person
tar åt sig av saker som inte riktar sig åt dem.
vissa sätt att bevisa sitt bristande självförtroende på.

nu ska jag gå och skalla en gata

oattraktivt hos en person.
de som värdesätter pengar högre än individer
lovar saker de inte håller
HEJ DÅ

det är vad jag säger! nu failar vi mer än någonsin. jag vet att vi ska bada i våra framgångar och vara glada för varandra och njuta av livet tillsammans, men när det brister så är man där. det står i det osynliga kontraktet.
visst ska man finnas där för alla sina medmänniskor, men systraskapet är lite striktare.
även om realtioner ibland har brustit eller inte kännts lika starka så finns det en värdighet i att finnas för varandra.
vet inte vad jag ska ta mig till. ladies.. nu skäper vi oss.

"det finns en särsklid plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"

kände att jag behövde sprida ut lite av mitt östrogen på internet. tack

sitter och kallsvettas i min ensamhet hemma hos hanna och lyssnar på prusuit of happiness.
det påminner mig om att man behöver leva.
alla har olika drömmar och ambitioner. men jag tror de flesta är ovisa om sina möjligheter. eller så tycker jag att de flesta hittar löjliga anledningar till att inte fylla ut sitt liv på det sätt de själva vill.
jag är själv en av de stora drömmarna och har alltid varit, sitter på planer, men jag tar ett steg i taget och försiktigt lever ut mina livsplaner.
allting vi gör är meningslöst, men det viktigaste är att vi gör det.

det känns som om jag lever ett helt annat liv just nu, jag har svårt att skilja på vem jag var innan och nu, men jag vet att skillnaden existerar. det känns svårt att veta vilken av de två olika liven jag är och hör till. känner mig inte alls missplacerad, jag är här och har överlevt de flesta stormar och nu ska jag vara vuxen. men mitt tonårshjärta vill så gärna vara ung en stund till, slitas med vem jag är, vill bli och vara, vad jag ska göra resten av tiden jag har.
livet är långt.
tonårshjärtat i mig vill fortfarande bli författare, upptäckare, livsnjutare och resa. mitt vuxna jag som tillhör samhället vill ha framgång med stil och en helt annan trygghet än den som finns i mitt tonårshjärta. vem är jag nu av de två? den första nämnda, självklart. alltid varit innerst inne. tror bara jag någon gång har råkat med lite flit för att känna av det livet slirat in på den banan. jag är ju en livsupptäckare, men det livet var ingenting för mig. helt klart. men jag dömer ingen livstil ut ifrån andras erfarenheter. det kanske inte är helt sant, eller det kanske var ett påstående jag inte helt kan ställa mig till rätta inför, men jag vill inte var den som dömer något jag inte sett, upplevt, träffat, smakat.... levt.

här är jag. existerar

äntligen tillbaka på jobbet. har just tryckt i mig varmrökt lax och bulgursallad. gott!
hade inte tackat nej till en lussekatt och en liter julmust. men hade tackat nej till fetma.. såååååååååååååå.
snart ska jag ut och pulsa i snön med mina fyrbenta kamrater.
priceless dag.

hanna är ute i snön och pratar i telefon med greven. och jag tänker på det vita bruset och känner mig alltid så hemma i vintervädret.
har fortfarande ont i rygg, mage och huvud. men nu avlider jag snart av att ligga inne. imorgon ska jag ut i snön och gå till jobbet.
flyttade hem till hanna idag för denna veckan.
hannes, leo, anneli och emelie är på besök i stockholm och får dela lilla huset med erik och fredrik.
kändes lika bra att åka hit och bo här då.. det är närmre till jobbet, säkert mer anpassat efter mina sovrutiner och det är säkert också mer anpassat för sjuklingen i mig.
har varit hemma nu två dagar. och jag står inte ut"!!1!!!! imorgon ska jag gå till jobbet!!!!! tack o hej