gå till konsum!
tss.. sitter och busar inne på biblioteket i mitt hood stenhamra. för er som ännu inte riktigt har fått klart för sig så bor jag inte riktigt på ekerö, utan på en utav mälaröarna (där visst ekerö också hör till) färingsö i området stenhamra.
det känns inte så stort här.. jag har i och för sig bara promenerat mellan huset, busshållplatsen och konsum. lite pinsamt faktiskt. det var några små upptäcksfärder i början som att leta sig förgäves ned till vattnet då många har smällt upp hus. jag trivs ändå. det är väldigt fint här och mycket annorlunda miljö jämfört med västkusten. sånt är nyttigt.
egentligen borde jag vara på konsum just nu och handla middagsmat för att sedan gå hem och laga mat till min hungriga stora starka karl som har jobbat hela dagen.. men jag kände mig tvungen att beskriva vädret på ett osmakligt helt odetaljerat vis.
det är en sån där himmel som gör världen liten och får gräsmattorna att kännas som plast. som om stenhamra idag var det enda som existerade och man känner sig ändå så liten och omedveten. det är bara varmt om man är påklädd. det är bara på lådsas om man slutar anadas.
tusen små fjärilar i min hjärna
annars har jag och fabian det bra i lilla stughuset och vi smider lite planer om hur vi ska måla om... eventuellt... när vi har tid... om vi någonsin kommer ha det... haha.
jag känner mig inte särskilt upphetsad över att gå i skola just nu och det pendlar runt i mig.
jag behöver nog ringa min kära far om det här.. han är bra på sånt.
hur coolt är det egentligen? att jag måste ringa pappa så fort jag är lite lite lite förvirrad. fast jag känner ju mig själv.. så fort jag börjar tänka så här (att jag kanske ska hoppa av och endast jobba som jag alltid har gjort) så slutar det ändå alltid med att jag överväger mina talanger.
jag kan aldrig riktigt påstå att jag har haft några större framgångar i skolan, fastän jag fixade goda marginal när jag gick ut nian. men sedan dess har jag gjort större framsteg i arbetslivet än i skolan och då har jag ändå gjort både och lika mycket. jag kanske bara helt enkelt prioriterar personlig utveckling än låsa ut mig från allt socialt liv.. som jag oftast brukar göra när jag går i skola.
och att ringa pappa är nog nästan pinsamt. fast han vet nog mer väl än jag att det inte är så jävla lätt att räta ut sina tankar och veta vad man vill.
det är nog när det kommer till den där punkten då det är försent som man inte kan välja längre.
jag menar, jag har sjukt mycket valmöjligheter.. men någon gång måste man sluta leka.. eller hur?
ska jag sitta där när jag är 30 och predrika om hur fri jag var och hoppade över gymnasiekompetensen? jag måste ju göra det någon gång. men då måste jag ju tillägga hur fri jag är genom att säga att jag inte har några måsten!
detta är vansinne.
jag tror jag har gått och blivit skoltrött, stressad och en aning höstdeprimerad.. fast jag älskar höst och vinter lika mycket som jag älskar vår och sommar! årstiderna kommer och biter av varandra precis när det behövs. håå.
från och med fredag har jag i alla fall lite lov från skolan och då får jag nog reda ut det här. tack o hej
