.

det har verkligen varit en aktiv dag i vårsolen och mycket i skogen. har varit igång sedan halv sju imorse och har nu äntligen landat i soffan med mysig värk i benen. idag har naturen inspirerat mig väldigt mycket angående skrivandet och mina drömmar som regissör. känslomässigt, bildligt och fysiskt har jag blivit inspirerad och berörd. även livsinspireationen. jag kände mig stark. när solen flackade mellan träden medan jag stadigt vandrade genom skogsstigarna. trastarna kvittra och rödhakarna sjöng. prassel bland löven.. en snabb liten mus bland stubbarna, ekorrarna springer i spiraler upp och ner för tallarna och en flock rådjur silar sig genom den täta skogen.. ljudet av bäckarna rinner och träden som knarrar.. tusen olika dofter som överlevt vintern.. jag var där till hundra procent. jag gror med de nya skotten och mina drömmar finns där i alla ljud, djur, växter och dofter.. gror och lever. en fjäril flög runt mitt hår, nyvaken och född.. jag har överlevt vintern. fyra årstider. ibland kan man nästan jämföra kärlek med dem. vår, sommar, höst, vinter... tills isen brister.. men i vissa länder är det alltid sommar.

tagen av en irländsk fotograf. det är bara en av alla bilder. det kommer snart en vernissage av alla bilder i ett galleri i göteborg. där kan man få träffa fotografen och diskutera hans speciella teknik. hans verk är också till salu. kommer med mer information när det närmar sig. för er som inte vet har jag helt oprovocerat hamnat i den alternativa modellvärlden... jag tar inte betalt för min kropp dock! snart åker jag till stockholm igen för ännu ett jobb. önskar jag kunde visa fler bilder men pga juridiska skäl som ännu inte är helt klara så kan jag inte punga ut hela min portfolio men den ska vara klar till sommaren om allt pappersarbete är klart och om jag får tummen ur! erik ligger i badet och är hungrig... så nu ska jag laga lite kvällsmacka till min (blivande) man. pusshej. HÄR SKULLE DET EGENTLIGEN VARIT EN BILD. MEN VÅR DATOR ÄR PÅ SPA OCH MIN IPHONE KRÅNGLAR.

Bob Dylan. Det är allt.

upp och hoppa tjockis. morgonmilen väntar som vanligt

Courtney Love vrålar och idag känner jag mig redo... Sparka upp alla dörrar och skratta allt i ansiktet. Allt eller inget som vanligt.

Erik har somnat, naken med sin bok i ansiktet. Jag har sovit konstant sedan igår klockan elva. Vakna klockan fem i eftermiddags och just nu känner jag hur jag inte orkar hålla mig vaken längre. Ligger och känner mig så jävla fet. Är jävligt fet. Skulle kunna skriva i timmar om självidealiserade problem och olika ideal men det hade ett bäst före datum när första frida tidningen kom ut. Så jag läser ett brev jag fick av Mimmi 2010 och somnar om...

ligger i sängen och känner mig en aning nedslagen fortfarande efter att ännu en gång en liten tid vandrat på botten. det är mer sällan nu och varar inte länge. det slog till i lördags på hönö, vi åt och pratade minnen. plötsligt slogs jag av sådant själväckel att jag fick panik. sedan dess har det varit suddigt och svårt men det har gått bra. fick ha en mysmiddag här hemma med mimmsi och atnoniio, det behövdes verkligen efter en liten tids isolering. idag har jag bara sovit, myst med hundar och fått matat erik med semla! såg att jag skrivit blogg tidigare idag... vilket jag inte minns... som sagt, det svartnar också. även om jag är i något slags medvetande. obehagligt. imorgon blir det bättre. sova bort yrsel nu. puss

när känslor jag inte kan hantera blir för starka stänger jag av eller skriver. just nu försöker jag bara känna av och det känns som att jag ska försvinna. hur ska jag troget kunna stå vid någons sida om jag inte kan hantera även de dåliga känslorna han får mig att känna? jag känner mig svag och suddig. men hur kan erik få mig att känna så? trodde det var omöjligt men när jag stannar upp och känner välter jag.

just nu känns allas vardagsproblem så små. just nu kan allas ego dra åt helvete. har ännu en gång sett en verkligetsbaserad film som får mig att bli uppriven... en känslomässig vindpust som genererar och får min glöd att fatta eld. att bli berörd och förstörd. vill riva upp allt, kasta ert förflutna och illvilja i ansiktet på var och en av er. vill stena er med känslor ni utsatt andra för. jag ska bräcka er och bryta era mentala nackar. riva alla era skydd i stormen och sparka på er när ni ligger ner... och när ni känner er som mest besegrade ska jag krossa den sista värdigheten och viljan i ert meningslösa liv. jag ska splittra era trasiga själar och bränna era lik på hög.... era värdelösa hål. och när ni insett att ni är döda och inte värda ett något liv i denna värld. när ni inser att ni inte är värdiga en plats eller luft så hoppas jag hela världen trycker er nedåt och jag hoppas ni kvävs av ögonens makt.

kändes luddigt att promenera ensam i skogen utan hundarna. lunkade runt över rötter... fantiserade, planerade, filosoferade, räknade ock drömde... kliade stenarna på magen och pratade med fåglarna.... meheeeeee

låt aldrig någon annan få dig att tro att du är en dålig och opålitlig person på grund av tidigare handlingar i ditt liv. låt dig inte bli sårad av andras misstag. känn dig aldrig mindre värdig för att din självbild är vriden eller för att någon annan gör annorlunda. dröm hur mycket du vill om det får dig att känna dig bättre. gör vad du vill bara det får dig att känna dig bättre. var bara försiktig..... ta hand om er.

känns uråldrigt att beklaga sig över vädret men jag vill göra det. känns som att jag bara är i mitt tonårshjärta nu för tiden och vill aldrig komma ut. känner att jag aldrig riktigt kan vara mig själv. just ikväll vill jag vara någon annan någon annan stans. känslan av att jag aldrig kommer klara av att göra det jag vill får min värdighet att sparka på mig. jag har gått in i en fas där jag vägrar acceptera allt som händer... det kan låta lite barnsligt... men jag har försökt utan att samarbeta med mitt inre. igen? ute på vägarna för att hitta kunskapen om vem jag är.. åh, mina vänner.. livet är långt och man letar alltid efter sig själv. vi är egotrippade själar som tror att kärlek och ekologisk odlad bomull ska rädda världen och våra törstiga själar. vi är bara ordpoliser och tror att vi vet något om att vara rättfärdiga. vi tror vi vet vad ensamhet och rädsla är. vi tror att våra jobb är så viktiga att pengarna vi tjänar är ännu viktigare.. att tiden är dyrbar... hur kan vi tro det när vi spenderar den på att göra bort oss så jävla mycket? livet är allt vi har? vad är det för sätt att resonera..? det är ingen ursäkt till något.. om man tror att livet är det enda man har vad lever man då för? tid har vi gott om men den vänta för ingen. och det köttar hjärnan ur mig!! hatar denna sängen... lägenheten... spårvagnen.. snön... sjukvården.. inställningen. min hjärna kommer explodera av alla piller och mitt självmedvetna jag har börjat förtvina.. jag börjar bli en dum tonåringen igen som vägrar växa upp och betala räkningar... jag har fullständigt tröttnat på allt ansvar jag tar på mig.. dags att byta jacka. inställning... jag är inte så förvirrad som jag känner mig. det är bara en sån dag.. jag har inte kunnat träna denna veckan av medicinska skäl.. synd... men det hör ju till puberteten att bli fet. ciao

känns uråldrigt att beklaga sig över vädret men jag vill göra det. känns som att jag bara är i mitt tonårshjärta nu för tiden och vill aldrig komma ut. känner att jag aldrig riktigt kan vara mig själv. just ikväll vill jag vara någon annan någon annan stans. känslan av att jag aldrig kommer klara av att göra det jag vill får min värdighet att sparka på mig. jag har gått in i en fas där jag vägrar acceptera allt som händer... det kan låta lite barnsligt... men jag har försökt utan att samarbeta med mitt inre. igen? ute på vägarna för att hitta kunskapen om vem jag är.. åh, mina vänner.. livet är långt och man letar alltid efter sig själv. vi är egotrippade själar som tror att kärlek och ekologisk odlad bomull ska rädda världen och våra törstiga själar. vi är bara ordpoliser och tror att vi vet något om att vara rättfärdiga. vi tror vi vet vad ensamhet och rädsla är. vi tror att våra jobb är så viktiga att pengarna vi tjänar är ännu viktigare.. att tiden är dyrbar... hur kan vi tro det när vi spenderar den på att göra bort oss så jävla mycket? livet är allt vi har? vad är det för sätt att resonera..? det är ingen ursäkt till något.. om man tror att livet är det enda man har vad lever man då för? tid har vi gott om men den vänta för ingen. och det köttar hjärnan ur mig!! hatar denna sängen... lägenheten... spårvagnen.. snön... sjukvården.. inställningen. min hjärna kommer explodera av alla piller och mitt självmedvetna jag har börjat förtvina.. jag börjar bli en dum tonåringen igen som vägrar växa upp och betala räkningar... jag har fullständigt tröttnat på allt ansvar jag tar på mig.. dags att byta jacka. inställning... jag är inte så förvirrad som jag känner mig. det är bara en sån dag.. jag har inte kunnat träna denna veckan av medicinska skäl.. synd... men det hör ju till puberteten att bli fet. ciao

känns uråldrigt att beklaga sig över vädret men jag vill göra det. känns som att jag bara är i mitt tonårshjärta nu för tiden och vill aldrig komma ut. känner att jag aldrig riktigt kan vara mig själv. just ikväll vill jag vara någon annan någon annan stans. känslan av att jag aldrig kommer klara av att göra det jag vill får min värdighet att sparka på mig. jag har gått in i en fas där jag vägrar acceptera allt som händer... det kan låta lite barnsligt... men jag har försökt utan att samarbeta med mitt inre. igen? ute på vägarna för att hitta kunskapen om vem jag är.. åh, mina vänner.. livet är långt och man letar alltid efter sig själv. vi är egotrippade själar som tror att kärlek och ekologisk odlad bomull ska rädda världen och våra törstiga själar. vi är bara ordpoliser och tror att vi vet något om att vara rättfärdiga. vi tror vi vet vad ensamhet och rädsla är. vi tror att våra jobb är så viktiga att pengarna vi tjänar är ännu viktigare.. att tiden är dyrbar... hur kan vi tro det när vi spenderar den på att göra bort oss så jävla mycket? livet är allt vi har? vad är det för sätt att resonera..? det är ingen ursäkt till något.. om man tror att livet är det enda man har vad lever man då för? tid har vi gott om men den vänta för ingen. och det köttar hjärnan ur mig!! hatar denna sängen... lägenheten... spårvagnen.. snön... sjukvården.. inställningen. min hjärna kommer explodera av alla piller och mitt självmedvetna jag har börjat förtvina.. jag börjar bli en dum tonåringen igen som vägrar växa upp och betala räkningar... jag har fullständigt tröttnat på allt ansvar jag tar på mig.. dags att byta jacka. inställning... jag är inte så förvirrad som jag känner mig. det är bara en sån dag.. jag har inte kunnat träna denna veckan av medicinska skäl.. synd... men det hör ju till puberteten att bli fet. ciao

en dag, när man som mest behöver det vaknar man upp och känner hur allting vänder. jag har inte sovit ett piss inatt trots drogen imovane.. ingenting verkar bita tag i min hjärna just nu... den är vaxad. nåväl! ska försöka leva idag.

ligger i sängen och mår illa... tränade i 2,5 timma.. sedan kom jag hem och vräkte i mig sesam kakor.. nu ligger jag här.. mår illa och drar i skinnet.. håhå. helt sjukt att vi kallar det "unna" oss. som att åh, idag har jag gjort bra ifrån mig i skolan så jag unnar mig 3 hekto smågodis.. idag har jag cyklat till jobbet och hem så jag unnar mig 4 hekto kladdkaka... idag har jag sprungit 3 kilometer, då får jag unna mig tre glas rött.. idag har jag gjort något bra så nu får jag göra något dåligt.. idag har jag varit snäll mot min kropp så nu får jag skada den igen? idag har jag bränt 1200 kalorier totalt efter att ha ätit ca 700, så nu får jag vräka i mig sesamkaka!?!? så korkad man är.. mår så illa. försöker ligga still, dricka vatten och fokusera på att inte kräkas.. åhh. haha. jag förtjänar det.. glupska tjockis.. kasta mig tillbaka till 40-talet så jag kan skämmas hela tiden istället.. eller bara leva i dagens samhälle... i sverige... här ska vi skämmas för att vi har dyra, oekologiska, animaliska kläder för att fattiga inte kan ha ordentliga kläder.. i detta samhället får man inte passa in i trasiga jeans och smutsigt hår.. då får vi skämmas.. vi ska skämmas för att vi sitter på massa pengar medan andra inte har något (jag skrattar hela vägen till banken i mina svindyra skor i skinn och min jacka från nordiska kompaniet).. jag är lyckligt lottad som är uppfostrad i en bra miljö men också fått lära mig att leva väldigt hårt och i tortyr.. att inte få passa in och bli misshandlad på de flesta sätt som går.. och jag är lyckligt lottad som har ett sparkonto, väger 44 kg och får ha varma skor på vintern! jag är glad för att jag själv har sett till att allt de här är min förtjänst och att mina tankar och handlingar till andra som inte har det så bra som jag sprids vidare till alla som kan agera. vi väljer alla vad vi vill göra med våra liv.. för eller senare kommer vi förstå vad som egentligen ger oss någon mening med det.. just nu känns min mening som att lägga tid på mig, erik, de jag älskar, att vara en god kamrat för alla individer och göra rätt för rätt personer.. och sist men inte minst vara god mot vår miljö.. vi får inte glömma att hur festligt eller pissigt livet än må vara så står vi alla under samma trasiga ozonlager.. imorgon ska jag träffa min läkare igen... får se hur det mötet artar sig.. och så lunchmys med min mimosa mimmi och hundarna.. åka till trollhättan och spendera helgen med familj och sprida planer.. blockera telefon, internet och ja... omvärlden? idag fick jag tid för att sätta in kopparspiral... då fick jag tips om att äta två Ipren innan för att musklerna skulle slappna av så det enkla ingreppet inte skulle vara obehagligt? vad sägs om en lång lugn promenad innan istället för att få musklerna att slappna av? får man lov att hänvisa till sånt skräp? ska jag säga med en hylla av piller... anyway.. efter många om och men får jag äntligen spiraljäveln.. den är eko och noll hormoner... och ganska babyfri.. så slipper jag och erik bli föräldrar.. nej! ingen liten sprattlig bäbis, som luktar, skriker och tar all ens tid... jag menar kärleksbarn... om vi nu någon gång får ett kärleksbarn vilket vi tror att vi kommer skaffa (om hundra år) så är det för att vi vill... tills dess måste jag utsätta mig för saker som kopparspiral.. neh... nu ska majsan vas tyst... somna och glömma alla sesamkakor som ligger i hennes mage.. det är i alla fall inte en bastard. pusshej

som vanligt uppe mellan 06.00 - 07.00 för att ta mig an morgonmilen med grabbarna... just idag kunde jag nog tänka mig att dra mig lite extra... igår var mysigt.. jag och de andra grabbarna var i de ockuperade huset i kviberg och såg drive... de har just nu en gratis filmfestival i det gamla behandlingshemmet.. jätte mysiga människor och stämning.. allt.. dom har även en free shop.. med kläder.. allt är gratis och man får lämna gåvor.. ikväll ska vi nog dit igen.. p.s drive var så fruktansvärt bra och musiken var sjukt bra. och filmen var den bästa på länge... nu måste jag upp! puss