.

är en sådan sucker för trollhättan. idag har jag skrattat mycket. nu ska jag ut och plocka bär med felicia och rasmus. tgi saturday.

gå till jobbet och hålla käften. T.G.I FRIDAY! och att jag ska stanna på hönö i helgen. fy fan vilket bra väder. eller?

just nu är jag ganska nyvaken. som vanligt alla tider på dygnet. tror inte jag har lämnat sängen idag.
har fått låna henriks lägenhet nu när han är i holland. men jag lämnar ändå inte sängen.
det är jag, katterna och en ljudlös telefon.
japp. ska nog bada. om fem timmar ska jag vara på jobbet igen.
jag som äntligen börjat vänja mig vid att enbart ha ett täcke som kläder.
det känns lustigt att sova ensam i en stor säng när man bara här om dagen låg tre i en knapp 120 säng.
tack för mig då.

 

en fantastisk liten honkatt. grå med vita tigerränder och gröna ögon. hon för sig som den mest graciösa katten.
ja, i denna familjen får vi aldrig nog

då var mimmis lägenhet i trollhättan utstädad och utflyttad. lustigt.

idag vill jag nog ändå att det ska vara maj igen.

vad i helvete.

eller hur? värt? jag vet inte. hur smälter man något man lagt is på så länge? skit samma. vem bryr sig

paus. glöm det.
har ni ätit turkisk yougurt med honung? inte? testa. man ska ha valnötter också. rrrr.
det ska jag leva på i natt och sex & the city. jag kanske skulle variera lite och faktiskt sova i natt?
imorgon ska jag jobba ett super mjukt arbetspass och sedan åka till trollhättan på mimmis utflyttningsfest.
varför känns det som om sommaren snart är slut men ännu inte börjat? jag hinner inte riktigt med.
man borde göra något ovanligt... vill gå och boxas. men tycker det känns konstigt att göra det med främmande männsikor... man kanske skulle känna varandra lite.. ja, ni vet.. innan man ska börja boxa på någon.
längtar till imorgon.

p.s jag är inte iskall men jag har svårt på något sätt att tala om vad jag känner. det känns konstigt när det kittlas i magen på ett behagligt sätt. det känns ändå lite som att man ska kräkas........... en av anledningarna till varför jag inte så ofta förklarar vad jag känner.
men majsan har gått och blivt en fnittrig tjej som rodnar. felicia säger att jag är kär. hon har nog rätt.

har pratat musik med papa och vi prata om leonard cohen.
jag har ju hört honom under min barndom men det var inte förän måns en marskväll över ett glas vin slängde på en av hans plattor på sin lp-spelare som hans musik verkligen krängde sig in i mina revben. som om den hela tiden har funnits där men inte fått andas.
den kvällen är bara ett minne jag aldrig kommer att förlora.

idag har nog varit en bra dag. även om det känns som det mesta jag gör nu går på rutin.
vakna, gå till jobbet, längta till trollhättan, komma hem, umgås med familj, promenera, läsa, skriva, se på sex & the city.... mellan detta några tupplurar och äta... och fruktansvärt mycket dagdrömmande.
ibland undrar jag varför jag har blogg. jag har ju haft det sedan jag var 14 - 15 och alltid fört dagbok.. alltid skrivit... när jag var ännu yngre brukade jag betrakta människor och personligheter och i min ensamhet brukade jag summera och analysera. varför vet jag inte. men en liten hemlighet jag har..... jag kan identifiera personer på tre sekunder och känner vittring på mils avstånd på de jag vill ta avstånd ifrån. sedan kan jag visst bli överraskad och har ett väldigt öppet sinne med väldigt lite fördomar. varför jag under hela min livstid har övat på detta konstiga intresse vet jag inte.. det blev dock inte medvetet för mig förän i senare ålder. det var bara något jag ville säga.... med en nypa salt också för den delen. ingen annan kan veta vad en person går för förän den har öppnat käften eller bevisat något.. jag är bara glad att så många är så snälla mot mig.. resten kan ha det! det bjuder jag på... för de omtänksama personer som finns (för det finns det även om vi alla inte vill se det) kompenserar för alla skitstövlar där ute.
känner mig random.
ska försöka sova.
känns som om min hjärna vill rinna ut ur näsan eller som om den har något att säga. huvudvärk. vilken spännade sak att uppleva. ska nog dricka vatten.  

jag har fått fnatt. klänningfnatt.
jag har aldrig tyckt att det varit intressant att kolla bloggar där folk lägger upp kläder och sånt de vill ha. så jag tänker nog inte göra desamma.
hur som helst så kommer ni nog inom snar framtid se mig i klänning.
ska fortsätta njuta av en trevlig huvudvärk. det är jätta ovanligt för mig att ha det så det är bara ROLIGT. hej

gå o knega så man har deg till lyan.. pjåkit. känner me inte tillräckligt kralli för de idag.

såg att det finns en grupp på facebook som heter något i stil med "vi som tycker att tv4 har för mycket reklam". vem i helvete bryr sig? vad är det för männsikor som tittar så mycket på tv att de ens behöver bry sig?

det har varit en grisig dag. har varit vaken sedan sex imorse.
är ensam hemma hos pappa. det känns helt okej.
har lyssnat på bon iver och skrivit hela dagen.
läst några sidor och önskat att jag hade mina oljefärger här.
det känns precis som en sådan dag.
eller egentligen en helt vanlig dag för mig när jag tassar runt ensam.
lyssnar mycket på musik, skriver, läser och målar... dricker mycket vatten och är kreativ.
och varför jag förklarade denna dagen som en grisig dag är nog lite svårt att förstå.
skulle egentligen iväg till jobbet idag. det känns tillräckligt att säga så mycket.
nu ska jag återgå till min kreativitet och försöka att hålla fötterna på jorden.

har just tillagat och ätit den godaste fisk&skaldjurssoppan jag någonsin smakat.
just nu njuter jag av ett litet glas vitt.. ska snart ut på en promenix i solen med min old man och brotti.
för stunden har jag det bra.

ibland känner man sig tillräcklig och ibland känner man sig jävligt överflödig.
jag ska hålla huvudet kallt och vissla vidare.
försöker hålla mig vaken efter en intensiv dag. jobb och läkarbesök. varje gång jag lämnar den röda stolen och likgiltigheten i det rummet så känner jag mig döende. är trött på att bli missförstådd men det är också så mycket vardag att jag inte känner mig särskilt berörd. det kändes fruktansvärt svårt att vara ärlig idag.. kanske för att jag hade en ny läkare.. kanske för att pappa var med.. kanske för att jag kände av läkarens kalla blick i ryggraden.. som om han analyserade mer än att arbeta. men det är bara sånt jag får för mig.. men på något sätt kändes det som om jag skulle kräkas varje gång han kollade på sin skärm, i papper och höjde ögonbrynet och sa något i en allvarlig ton. tror inte jag lyssnade så mycket på vad han hade att säga utan försökte mer hitta något i honom som jag kände. hitta något i honom som jag kunde bräcka. jag vet inte varför jag på något sätt alltid blir så defensiv. men jag har ett genuint trust-issue till dessa välutbildade människor som inte har mer livserfarenhet än vad jag har. eller ens försöker leva. jag försöker vara så fördomsfri som jag kan och vill men det är så svårt att komma överens med sig själv om vad man ska tycka när en främmande människa ska analysera en.
och kasta ur mig känslor, fysiska eller inte är något jag inte gör hur som helst... och där sitter någon och förväntar sig något av en.
han var inte tvättäkta för mig.
sedan ville han att jag skulle ta massa prover. för att kolla om det var något fysiskt fel. men jag avstod och skulle återkomma (som vanligt). egentligen är jag inte rädd för nålar och är inte särskilt blödig alls. men deras sätt att behandla patienter på löpande band med en sådan liten passion för sitt arbete får mig att bara vilja låta dem vinna. för jag misstänker att jag inte är en intressant patient alls. bara bortskämd och svag men har talang för att förklara sig.
egentligen ville nog denna "sommarvikarie" be mig sluta ödsla hans tid och skaffa mig ett intresse. åka tillbaka till stockholm och hålla käften. och det var väl ganska precis så jag kände.
för det är inte riktigt min grej att sitta där med en främmande människa som ska följa min hälsa. jag är för fri och jag tror också lite att det bara kan vara nonsens och flera steg bakåt i utvecklingen.
men när man står vid kanten kan det vara nyttigt att ta ett steg bakåt.
jag tror inte på någon läkare. jag tror på mig själv.
jag tror att jag vill berätta för er att dagens läkarbesök var ren slöseri med min tid och min energi. för ingenting jag fick reda på var något jag inte redan visste. det är inte så att jag har svårt att svälja stoltheten, jag vet bara att jag är så mycket mer och starkare än att sitta där och göra mig ynklig i onödan. jag är färdig och fri ännu en gång. nu ska jag fan sova middag.

idag har varit en bra dag. helgen har varit en bra helg och om 4½ timma ska jag iväg till jobbet. vilken grej.

vill säga att jag har jobbat väldigt hårt dom två senaste dagarna. speciellt när de har anställt extra personal som är där för att avlasta mig. men ändå känns det som om det bara blir extra mycket jobb? konstigt. nu har jag i alla fall fått tre dagars uppbehåll igen för att jag inte ska bli bränd. hurra!
kroppen surrar av alla små fjärilar under min hud, det är sol, jag ska äta sushi och sedan åka till trollhättan. jaaaaaaaaaaaaag glider. puss

saker som har gjort att denna kvällen suger. jag får sms av någon som det senaste behandlat mig som ett bodycall (utan framgång måste jag tillägga) eller bara en skamsten (vilket jag några gånger har tillåtit men nu är jag färdig), hela huset är fullt av människor och jag ska upp och jobba sju imorgon bitti, just ikväll är jag mörkrädd och jag ska sova ensam på nedevåningen.... med tanke på att övervåningen kryllar av sju människor så ska det inte vara så svårt att lösa men jag behöver sova och ingen vill sova.
det känns jävligt löjligt att vara arg över sånt här när barn går på minfält till skolan och andra får sitta ute i öknen och gräva efter rötter med en pinne för att få i sig några droppar vätska.
jag saknar mitt lilla hus i stockholm. tack för mig..... igen

känns som om det snackas mycket skit i denna konkurshotade blogg. men vill ändå peta in pinnen lite till i brasan.
springer runt barfota och pillar på örter och grönsaker som pappa odlar. hysteriskt mysigt.
det har varit en lång dag och jag orkar inte riktigt berätta vad jag har gjort.
men jag vill nog summera att det har varit en bra dag och mycket bra saker har hänt.
sov gott

JAG UNDRAR OM JAG NÅGON DAG KOMMER SLUTA SKRIVA. DET SENASTE ÅRET HAR DET KÄNNTS VÄLDIGT MENINGSLÖST VAD JAG ÄN HAR SKRIVIT. JAG PRATAR INTE OM DE SMÅ LÖJLIGA INLÄGGEN JAG KASTAR IN HÄR EMELLANÅT. JAG MENAR NOG ALLT JAG SKRIVER JUST NU.
KANSKE TOG MITT LIV SLUT SOM SKRIVARE OCH JAG OMVANDLADES TILL DRÖMMARE ISTÄLLET.... OCH EN LITEN PYSSELTANT?
MITT LIV SKULLE INTE FUNKA OM JAG INTE SKULLE KUNNA VARA KREATIV PÅ NÅGOT SÄTT, DET ÄR JU SÅ JAG AVREAGERAR. DET ÄR SÅ JAG STÄNGER AV ILSKA, FRUSTRATION, SROG, SJUKDOMAR ELLER BARA EN DÅLIG DAG. DET ÄR OCKSÅ SÅ JAG GÖR ETT MINNE MER SPECIELLT, ETT SKRATT MYCKET HÖGRE OCH EN BRA DAG MYCKET LÄNGRE. DET ÄR SÅ JAG UTTRYCKER MIG OCH DET ÄR DÅ JAG ÄR SOM MEST ÖPPEN..
DET ÄR ENDAST I TEXTER JAG ÄR HELT BLOTTAD OCH SÅRBAR.
DET ÄR ENDAST I TEXTER JAG KAN UTTRYCKA MIN LYCKA OCH MIN VILJA.
INGENTING SKULLE BETYDA NÅGONTING FÖR MIG OM JAG INTE KUNDE SKRIVA. ELLER? HAR JAG KONVERTERAT FRÅN MIN TRADITIONELLA ESKAPISM OCH VERKLIGHET PÅ PAPPER TILL NÅGOT HELT ANNAT?
JAG MÄRKER OCKSÅ ATT SÅ MYCKET ANNAT JAG INNAN LEVT FÖR HAR OMVANDLATS TILL RENT NÖJE.
NU KÄNNS DET MER SOM ATT JAG GÖR SAKER FÖR ATT ÖVERLEVA. MEN ÄR DET INTE SÅ DET SKA VARA?
DETTA ÄR LÖJLIGT. JAG TROR LÄKAREN HADE RÄTT IDAG.. HAN SA ATT JAG ÄR EN PERSON SOM KÄNNER EFTER FÖR MYCKET. INTE FYSISKT OCH PSYKISKT. UTAN PÅ NÄSTAN ALLT.. STENKOLL OCH ÖRNÖGON... ELEFANTÖRON OCKSÅ? JAG ÄR TILL VISS MÅN VÄLDIGT UPPDATERAD I MITT LIV OCH VÄLDIGT NOGA MED ATT HA SÅ LITE MÅSTEN SOM MÖJLIGT. JOBBAR, UMGÅS OCH IMPLUSERAR TYCKER JAG ÄR KUL. JAG VILL GÖRA DET. KÄNNA ATT JAG LEVER.. JAG TROR JAG ÄR LITE NERVÖS INFÖR DEN NYA SKOLAN.. VILKEN AV DE TVÅ NU BLIR. JAG ÄR KVICK OCH LÄTTLÄRD.. OFTAST INTRESSERAD.. MEN DET ÄR NÅGOT HELT ANNAT SOM HINDRAR MIG ATT ÖVA PÅ MINA BEGÅVNINGAR.
DET KÄNNS SOM OM JAG KOMMIT IN I EN LITEN OND CIRKEL OCH EN DEL AV MIG GILLAR DET.
DEN ANDRE TRIVS INTE ALLS MEN ÄR OCKSÅ FARLIG... MEN Å ANDRA SIDAN MYCKET BÄTTRE.
JAG TROR DET LUGNAR NED SIG SNART.
DET FINNS FÖR MYCKET BRA JUST NU.. JAG TÄNKER MYCKET PÅ ALLT BRA. JAG LEVER PÅ DET


det känns konstigt att läsa något man skrev för nästan fem år sedan. har jag blivit något klokare?

JAPP