.

uppe sex imorse. jag och arbetarklassen åkte buss. det var ganska skönt. hade med mig te i termos och bon iver.



de senaste dagarna har jag känt mig mer älskad än annars.

tjaaaaaaaaaaaa. sitter på jobbet och inväntar alla små byrackor. vi har det jättemysigt än så länge!

jag vet att jag är inte den typen. men idag är jag det. mina blivande skor

avsnitt 13 säsong 3 av OC brast mitt hjärta.
seth cohen röker gräs. nu kan vi inte gifta oss längre som jag så länge planerat sedan jag började se serien i augusti.
då menar jag karaktären seth cohen, inte skådespelaren adam brody. sedan så är jag inte heller så seriös.
kanske är jackson rathbone clean?

wait what? är min blogg rosa? trodde jag hade koll på någonting. men allting skiftar. när ändrade jag det och var det medvetet? vem bryr sig.

det senaste har året (fniss) har jag känt mig väldigt oförutsägbar.
men nu har vi äntligen flyttat från lilla huset i stenhamra till en större lägenhet på sturegatan.
det mesta äro klart men det fattas ändå mycket.
nu har vi väl ändå snart bott där i tre veckor men våra arbetstider ser väldigt olika ut.
jag jobbar upp till sju dagar i veckan, erik och fredrik jobbar ganska mycket de också men mest på helgerna.
så vad som hunnits med är säng, soffa, bord och stolar, tv och lite annan elektronik. när man säger det så funderar man ju på om man behöver så mycket mer.
men det behöver man verkligen. jag vill ha massa växter framför allt. små örter växandes i mitt kök, den där sektretären och lilla måla hörnan med stafli. den där andra soffan och fotöljen och fårullsmattorna på sovrumsgolvet..... ett linneskåp det är svårt att bli mätt när man väl har börjat.
det är första gången jag bygger upp ett hem från grund och botten i mitt vuxna liv.
och jag har fått med mig två lika oerfarna (men livserfarna) vagabonds, lik som jag.
jag tror också att det känns mest viktigt för mig att få det hemmastadgat och massor med mysfaktor.
sökandet efter känslan av att känna mig som hemma är omättad.
just för att jag vet att det just nu kommer det vara min centrala bostad ett tag. det känns konstigt att säga så.
jag som alltid har haft pass och tandborste i väskan sedan jag var 14 år. redo för vilket miljöombyte som helst. minst ett ställe att kalla hem.
men jag säger som pappa, livet är långt.
jag känner mig alltid fri till att göra vad jag vill. oavsett den "tillfälliga" "permanenta".... vad för ord söker jag här egentligen.? mixa ihop tillfällig och permanent så är det vad jag vill ha just nu. det kanske bara kallas säkerhet utan kontroll?
oavsett vilka val jag gör just nu så känner jag mig fortfarande fri........ och jag har alltid passet i väskan..... fortfarande... men av andra orsaker.. fyller 21 i år. en ålder jag aldrig fruktat. har aldrig haft något emot att bli äldre. men.... men jag + den siffran funkar inte. jag + tiden = fantastisk livserfarenhet. jag + 21 år = obegripligt.

igår... kändes det som om jag var mig själv för första gången på väldigt länge.

har fått respons på mitt test angågende min hälsa .

0-11 ej deprimerad

11-20 mild deprission

>20 indikerar hög sannolikhet för egentlig depression
om tillståndet har varat mer än 2 veckor.

>40 inläggning på psykiatrisk klinik bör övervägas.

när jag fick tillbaka mitt resultat låg jag på 30 drygt.

- och högre siffra vill väl vi inte se mary?


jag vill gå hem

ERROR ERROR ERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRROR

hur länge till ska mänskligheten orka? flyttar fram 21/12 - 2012 till 21/12 - 2011, så håller alla äntligen käften.

söker löjlig eskapism och lojala vänner. dem som valde att avsluta vänskapen när jag reste. det är inga vänner.

vad fan gör det? tur att man har erik... och hanna... och fredrik..  och hundarna... och hela världen att uppleva.
även om alla kan vara dumma i huvudet ibland.

okej. känns som att jag det senaste varit lite bräcklig. men sånt som egentligen får mig att börja lipa hopplöst är när jag ser eller hör människor hysa hat över andra människor pga av deras sexualitet, ursprung eller bara livsval.
när jag får höra eller se individer utnyttjas, misshandlas eller på något sätt bli orättvist behandlad.
jag försöker älska allt och alla. men det är jävligt svårt ibland

ibland vill jag nog bara att alla ska veta vem jag är.. fast jag är så olika. jag har levt så många olika liv och agerat så många olika personer..













































om någon skulle upptäcka en nyans av vad jag är när jag skriver i riktiga livet så har den individen mött mig.

i just lost it.
over nothing.
but it felt like everything.












































































im on a asshole streak.