.

its the hate-yourself-day and im trying to escape .
if i only were a bird . id take you under my wing .
and we could escape .

när man valt att stänga ute allt och krypa in i sig själv under en lång tid av sitt liv kan man skryta om sitt pansarskal och sitt öga för allt.

OKEJ. idag fick jag ännu en uppenbarelse som handlar om mitt förflutna, som jag nog aldrig pratar om.
där av mina depressioner, panikångest och sömnlösa nätter. jag är medveten om allt.
men här har vi det som alla andra, jag är bara lite delad. för jag har en stolthet och skam som jag inte kommer över.  det är allt, därför berättar jag inte varför jag agerar som jag gör vissa dagar, gånger och situationer.
jag bara väljer det jag alltid har gjort, jag går in i mig själv och stänger av.
för någon gång för längesedan i mitt liv (detta kom upp för mig idag) så slets en del av mig själ av.
jag har alltid vetat (japp, finns inget snyggare och mindre ostigt sätt att uttrycka det på) att jag på något sätt är trasig och jag har alltid väntat på att den biten av jag ska komma tillbaka och finna sin plats.
men på grund av tidigare livserfarenheter och mitt eget sätt att hantera "smärta" så har jag dödat den delen av mig själv. den är borta. helt och hållet. den kommer aldrig tillbaka.
det har jag accepterat nu, men ändå inte gått vidare för jag har en resväska med tyngder jag aldrig rensar ut.
och jag säger det nu till alla, för jag värnar om allas psykiska hälsa, alla förtjänar att må bra och bli älskade, vi förtjänar att kunna förlåta, gå vidare och överleva. för vi är överlevare. VAD som än händer dig, stäng inte av.
ibland kan det kännas livsnödvändigt att stänga av. gör inte det, lev dig igenom. känn vad du känner.
dra inte skam över dig själv och livet, för det är allt och det enda du har som kan få dig att gå vidare.
allt jag har kvar är att gå vidare men jag har seperationsångest från mitt förflutna.
jag försöker förstå hur jag växte upp ur det, på grund av det och varför.
men jag kan inte gå här längre. det finns ingen rätt tidpunkt att göra det här men jag tror att jag är redo.
jag ska bara hitta mitt sätt.
mitt bästa tips. skriv ned allt som du vill bli av med, rensa ut, lägg ut det där på ett blankt, vitt och rent paapper. skriv av dig din smuts. kasta det, låt någon läsa det eller bränn upp det. sedan lämna allt som är skrivet där åt gårdagen. dock rekomenderar jag att innan det ska man vara redo. och det blir man. om man verkligen vill.

har jobbat 20 dagar i rad och jag är utmattad.
så alla som har något att säga kan återkomma nästa vecka.
för fram tills dess är min hjärna avstängd.

köpa mac, hd-tv och laga iphan. fy fan vilket jävla skitliv.
vill gå ned till sjön å mata gäss, sitta på en sten i skogen å lukta på gammal mossa, bark å barr.
sitta i solen och hålla käften.
men kanske mest av allt äta en citron med phillan

idag har jag nog gjort några otänkbara saker.. ätit pizza till frukost, bortstat ut mitt hår, städat och bakat en riktigt stor snus och lagt den under min läpp. känner mig allt för cool för er alla. - majsan 17 år

alla fina ord, elaka ord, gympass, fikastunder, ältande, tågresande, vardagsmönster, rutiner, namn, känslor, beröringar, styrka, svaghet och balans. allt är bara skitsnack.
jag faller från allt och kliver in i verkligheten. jag förtjänar det och allt annat bra. nu går jag tillbaka till min sten och stänger av. för att kunna hantera detta livet professionellt.

pondus
karaktär
självkänsla


kompromissa aldrig dig själv. du är det enda du har. som janis joplin en gång sa. sedan tog hon en överdos och dog. jo tjena vad livet har karaktär och kontraster.

idag har jag känslan av att bara vilja avsluta allt som händer just nu. packa ned passet, tandborsten, säga upp mig, sälja/kasta allt jag äger, riva mitt hyreskontrakt och bara åka ifrån allt. kanske tattuera mig och köpa en flygbiljett. tömma mitt sparkonto och go bananas.
men det är bara vad jag känner idag.
älskar mitt jobb. lägenheten är inte alls tokig och jag vill ju egentligen inte åka här ifrån.
men tänk om.

i am well built.

ill carry you forever.

vill ännu en gång flytta ut i skogen, till en liten stuga, leva med natur och djur och vara fri från mänskligheten och modebloggar. allas kassa fyllor, engångsligg och PISSIGA jävla livsstil.
tänk att tända en eld med stjärnorna, känna lukten av bark och bränna ned allt imperfekt.
någon dag ska jag tillbaka dit. jag vet inte vad det jag gör just nu är, allt jag vet är att det inte kallas andrum.
när klockan slagit 18 ska jag ta med mig molly (hund), åka ut till nockeby eller drottningholm eller långt åt helvete och lukta på allt som har överlevt vintern...