.

varje minut är en ny chans till att förändra sitt liv. just nu är det mesta äventyrligt och skrämmande. från en sinnesstämning till en annan, men det är viktigt att fortsätta att exponera och härda sig. efter en lång morgon med promenad så tänkte jag somna om. puss!

grannarna har ännu en gång gått vilse i alkoholens(?) värld. det står två soffor och ett halvt trumset på terassen. somnar om och drömmer om en annan tid.

vad ska jag med ett sparkonto till? fettsugning? somnar om.

känner hur giftet tar sig in bakom revbenen igen. känner hur mitt huvud fylls av alternativ och hjärnan ifrågasätter hjärtats styrka. alla dessa abstrakta ting som blandar ihop sig med ens organ. har skrivit kontrakt för nya lägenheten. bara jag denna gången. betyder det att allt är över eller snart över? har jag övervägt andra alternativ? när allt dåligt inom mig tar över hjärtat. vill bara isolera mig och vända hela världen ryggen. jag vill bli fri från tjäran. skitliv.

när hjärnan är på semester.

del av kök, anslutande till balkongen.

fortfarande kök

vardagsrum.

bild på hallgarderoben?

sovrum

badkar!

känns så härligt. en egen lägenhet. som är stor och fyra meter högt i tak. den är minst sagt ljuvlig.

efter en mycket sömnlös natt ska jag ut och återfå lugnet.

kan inte sova. sjukt att man får känna så här av att förlora någons närvaro, om det så bara är för en stund. och även om man inte vet ifall man vill ha tillbaka närvaron så känner man sig maktlös över sina känslor och handlingar. instämmer med mimmi att alla är totalt jävla galna. pissvärld. tänkte bli vampyr och åka till forks för resten av mitt skitliv. blir sån här när jag inte kan sova, framför allt när jag inte vet vad jag vill. kan inte bara alla försvinna en liten stund? i alla fall från mitt huvud. framför allt det jävla monstret innanför bröstet som har börjat försörja sig på mitt medvetande. vem är inte jag? vem är jag av alla skitstövlar i mitt hjärta? kommer snart tillbaka.

och vi andra gick en annan väg. njuter av att nya saker händer och att vi ska flytta igen. vår nya hobby! större, finare och balkongen... badkaret.. allt är perfekt. ska åka till nya lägenheten i helgen och planera. även om det mesta är detsamma nu för tiden så njuter jag av rörelserna i mitt hjärta. känner mig inte långt ifrån mycket. känner mig likgiltig till smärta och tillräcklig motiverad för att börja om. erik åker till Trollhättan idag.. träna och twilight.....

Jag stod utanför masthuggskyrkan och kände styrkan av cathrines rester som drabbade hamnstaden. Jag kunde lika gärna blåst av muren som jag stod på. Mina 42 kg skulle inte ha en chans mot en starkare vindpust. Jag slogs av en stark sjävkänsla medan jag gick igenom mina lyckade överlevnadsplaner. Att jag varit envis. Och på en hudradels sekund blåste jag omkull i en annan sinnesstämning medans mitt fysiska jag fortfarande stod kvar på muren. Jag tänkte på mina syskon.. Med mitt solidariska hjärta och framför allt med kärlek.. Och jag tänkte hårdast på Pontus baby ansikte medans pappa och hans mamma stod och drog honom i varsin arm.. Vi brukade oftast vänta i bilen jag och Rasmus för att slippa slagfältet.. Men hans ansiktsuttryck var lika desperat på söndagen när han skulle återvända.. Lilla Pontus. Starkast av oss alla.. Vi är nog alla det på olika sätt.. Men det hugger i mitt ansvarfulla jag att jag bara inte kunde vara äldre och rymma från allt.. Jag rymde ensam ibland men det slog mig ganska fort att vi levde på en ö... Lyckades ta mig över till fastlandet en morgon när alla fortfarande sov... Återvände sedan på kvällen men ingen verkade särskilt berörd... Det var bara straff och straff.. Allt jag någonsin sagt om kärlek i samma mening som mina föräldrar är en lögn.. Men jag är fortfarande envis.

Vilar mitt trötta huvud efter en veckan som nästan passerat. Ligger i en nybäddad säng och inser att jag slutat känna efter. Slutat. Men när jag vaknar med kramp i bröstet efter en dröm som speglar de trängda känslorna så ifrågarsätter jag mina möjligheter. Men allt är färdigältat. Och denna veckan när det varit som hårdast så har jag varit rak i ryggen. Njuter av allt hösten bjuder in till och känner mig lagom stark. När man själv vill en väg och livet väljer en annan så är det bara att följa cirkusen. Hemma är var hjärtat är. All kärlek

Så vi smyger runt i tystnad för att leta efter sanningen. Imponerande.. Och vi är förvånade över att vi aldrig når ut till den eller till varandra? Nu känns det viktigt att sluta gömma sig bakom samtalsämnen bara för att man inte vill ge ut sig själv. Känns som att min hjärna har inploderat.. Nu känns det som rätt tillfälle att samla ihop resterna och börja om istället för att stå still och känna efter.

Har tröttnat fullständigt. Jag är en bra människa. det är vi alla, vi väljer bara vad vi vill ge till varandra och se hos andra. Jag menar vad jag säger. Jag kan inte stå rak i ryggen varje dag, men om någon brister så hoppas jag att alla sår får en mening. Jag tror gott om andra det gör jag och jag tvivlar inte. Det beror inte på att jag kan vara god, det beror på att jag har fått godhet och jag har ångrat mig och jag har slagits... Och jag har lärt mig.. Att det är inget man blir eller får utan vidare.

5kg älskar mina bortförklaringar

De dagar man inte orkar gå upp ur sängen men gör det ändå. I fem minuter för att dra igen persiennerna och möblera rätt i sängen för att somna om. Är här igen och det är fel dag. Men det är väl aldrig rätt dag....

det har varit en helg med blandad sinnesstämning. minst sagt. glad, ledesen, gladare än var jag var innan jag blev ledsen, frustrerad, arg, ledsen, svart&svår, manisk, elexir, hjärnorgasm... neutral.. likgiltig.. ensam. skamsen.. neutral... självmedveten..
men på toppen av allt så var det ett riktigt pusskalas.. lyckades försvinna helt en stund och väldigt mycket av vad som hände är svart för mig... känner mig bekant med det.. tecknet på att jag inte ska dricka alkohol just nu. men allt ont jag gjorde menade jag och allt gott jag gjorde var inte meningen. för jag är en genuint elak människa.. tyvärr.
dagens sinnesstämning?
behöver skapa lite.

säger jag väldigt mycket jag egentligen inte menar? nej, det gör jag inte. jag brukar vara ganska noga med att tala sanning, höra sanning och analysera. och uttrycka mig med mina egna tankar och vad jag inom mig känner. sedan kan man ha blivit präglad av upplevelser. vad jag vill komma till är att jag menar det jag säger. alltid. sedan kan jag ångra något jag sagt men det är annan sak.. och det är väl inget ovanligt?
känns som att den insikten kom från intet men någon dag är det väl till nytta någon dag när jag känner mig så där trångsynt och instängd.
erik har dragit av mot nossbro för en festivalhelg samt att spela sin musik. jag kommer att vara där och uppmutra imorgon när han faktiskt ska stå på scen. annars kan jag nog fortfarande tycka att folk är lite överflödigt.. och dem jag är intresserad av att träffa där finns i vanliga fall på några kilometers avstånd.  såb jag käner inte att min närvaro gör någon skillnad.. jag känner mig för utmattad för att umgås med människor som inte känner mig och folk jag i övrigt känner mig likgiltig till.. missuppfatta inte! jag bryr mig allt som lever. men jag skulle inte lipa om jag slapp.

vad har hänt med mig?

biverkning: du känner dig likgiltig till andras existens ?
biverkning: du känner dig omotiverad till att socialisera dig ?

är inte det vad jag äter medicin för?

ja ja ja ja ja ja.. det blir en utmaning imorgon.. om det nu blir av.... annars stannar jag i svärmors stuga... förevigt?

nu ska jag somna om! ciao