.

vill sova hela tiden. har sovit hela tiden. hoppas denna biverkning går över till helgen. orkar ingenting. orkar inte gå upp ur sängen.

har legat och dragit mig i sängen i en timma nu. ligger under täcket och småfryser. sovrumsfönstret är suddigt och knarrar av regnet och av stormens rester. idag är det första advent och vad fan ska jag skriva om det!!! blir så sur på mig själv.... är frustrerad av andra tankar som jag egentligen borde dela med mig av men vad man än gör så måste man förklara sig eller så trampar man på någons tysta tå. var i helvete är mina vänner? känner mig ensam.. vill bara ha en riktig vän. jag vill tillåta någon att bli min vän. behöver åka till trollhättan snart och låta dig bli min vän igen. och du låta mig. alla andra är på låssas.

vi har flytt till skogs. nya hemmet. skulle kunna stanna i skogen för alltid. färga garn och ligga utsträckt på mossa n.. jag och hundarna.

sitter på vagnen och morgontipsar mina få läsare... om jag ens har en. inget jag lägge enorma tyngder på. låt idag oapercuts - wait intill im dead, deras platta fading parade är bra hela den. cat power - i am not what you want. jono mitchell - all that i want. dagens och alla dagars kvinnliga förebild frida kahlo. hennes kons ställs nu ut på konstmuseet i göteborg och det finns en så bra film om hennes speciella och unika film. hon var en fantastisk kvinna. förebild.

idag har idealbilden vridits runt i hjärnan och jag har ägnat mycket tid åt tankar. nyss hemkommen från kvällspromenaden men känner mig fortfarande besviken och framför allt överflödig som fan. skulle inte ha ätit pasta! känner mig utmattad och trött. undrar om erik sover i masthugget idag eller vår andra lägenhet inatt? han och fredrik är där och gör musik tror jag? ska somna och hoppas på att tankarna blir bättre imorgon. har slagits som fan med mig själv idag. har varit frustrerad och sprungit varv efter varv i slottskogen och gjort tusen jävla knäböj-hopp här hemma..... gått kvällspromenad men får ändå inte kontroll över mina tankar. inte idag. mitt huvud värker och min kropp känner inget! märker inget! ska gå till läkaren snarast för att allergitesta min ballongmage.... urs vad äckligt det är! vill helst aldrig mer äta något och kommer aldrig våga ställa mig på vågen... tur att erik tycker att det är en extremt onödig pryl att ha i hushållet. ska sova mig förbi bitterfittan. positiv energi kommer tillbaka imorgon! var rädd om er själva, ta vara på varandra och offra inte era hjärta för andra.... och gör inte er själva till offer när ni fortfarande lever. kärlek!

har haft en härlig helg på hönö, besök och middag i nya lägenheten.... somna äntligen tidigt igår kväll... spenderade lördagen på hönö, middag, soffhäng och långa morgonpromenader. igår eftermiddag (söndag) så kom eriks bror på middags besök hela vägen från stockholm. så det har varit en mysig familjehelg och middagar.. fint väder och promenader.. avslappnat men jag har också lyckats bli väldigt trött och stensomna runt åtta igår.. är fortfarande trött idag. men det är måndag och det ska bli mycket motion och träning denna veckan! förra veckan var jag lite ostabil och hade alldeles för mycket att göra för att riktigt lägga ned tid på det.... och nu kommer det i kapp mig att jag måste! pepp pepp pepp. ska tvätta klart, äta en apelsin, ringa pappa och sedan blir det några varv i slottskogen.. verkar inte bli någon halvåtta hos någon ikväll? då går jag och simmar istället.. mih! har saknat det.... så mysigt.

det skulle vara vågat av mig att säga att den 1,5 långa depressionen är över. för jag lever med vetenskapen att ruset kan försvinna imorgon och jag kan återgå till vardagen under en suddig yta och se genom moln. eller så kan jag fortsätta medicineras och förbli stabil. saknar vansinnighets rusen...

har flängt runt sverige denna helgen med bil, buss, tåg och flyg. det var några lugna härliga timmar ute på landet. tyst, kolsvart, stjärnor, morgonsol genom dimman, glittrande frost bland djurlivet. imorse vaknade jag av ett obehag i kroppen vilket ledde till en morgon i sängen och pappa på besök i tre timmar... han är bra när han är bra. tog fem minuter från det att jag ringde honom och han stod utanför dörren. en av alla underbara fördelar med att bo i göteborg igen. nu har pappa återgått till arbetet med möten och farande. men det känns varmt när man vet att han svarar i telefon mitt i ett möte, lämnar det och avbokar de tre kommande bara för att kunna komma hit för att vara snäll. för att han bryr sig genuint oavsett vad jag gör eller gjort. vad än någon annan gjort nästan. nu när jag piggnat till och börjat bli mig själv igen börjar det bli dags att gå ut och röra på sig. kanske borde äta något? har bara haft viljan att kräkas sedan jag vakna. selleri!

oprovocerad smärta. det finns och jag har känt den. jag lärde känna den och jämföra den efter att jag hanterat äkta smärta skapad av något verkligt. allt annat är känslospöken och katastroftankar. hur kan man då kalla det oprovocerat? när ens tankar är provocerade? självprovocerad smärta? vilket vansinne. ska aldrig mer göra mig själv illa med mening. jag ska absolut sluta hata mig själv på grund av andras handlingar som jag är och varit maktlös över. jag ska verkligen grundligen på riktigt börja använda mig av mitt självförtroende av kärlek och stål. och lägga mer tid och omsorg med dem jag älskar och de som aldrig tvivlade på mig. sorg är en vansinnig känsla men också tillräckligt viktig för att vi ska minnas glädjen innan förlusten.

har ätit en mango och motionerat... ska snart ut igen. väntar på samtal från min handledare på psyk. kul liv. efter alla omständigheter i mitt liv känner jag mig okej. lite biopolär men det är ju den jag är tydligen.. vill slita av en bit av min hjärna..... flyttar går fantastiskt framåt och erik är händig, hjälpsam och helt fantastisk på sitt vis. mitt hjärta kan inte ta emot hårdare slag än vad hans närhet ger. ibland känns det som att min själ ska gå itu och att hjärtat ska kapitulera men trots krig med hjärnans känslor och imperfekt så håller det och för lite kärlek som får mig att känna mig hel så får det gärna eskalera.. men till skillnad från andra katastrofer i mitt liv kan jag inte kontrollera vad jag känner eller vad som händer. knappt vad jag tänker. och det är som att smaka på frihet.... som första droppen sommaregn men också som syra i ett öppet sår. bättre det än att inte få känna något. bättre det än kontrollen att kunna stänga av. bättre det än att älta det förflutna.... men inte bättre än så mycket annat. tröttnar nog snart på verkligheten. hjärnan har inte återställt sig efter helgens festande. alkohol blandat med min nuvarande behandling får mig att kastas baklänges. men det är inte viktigt nu bara relevant. fortsätter.

jag är den som hatar att fästa mig vid personer och tycker att kärlek är fånigt. och tanken av att folk älskar istället för att ha sex får mig att vilja kräkas. men så träffade jag någon. någon som står ut med min likgiltighet och tränger sig in bakom skalet. någon som överlever att bli bortputtad och älskar mig trots mitt ibland oförklarliga klänghumör och min plötsliga fobi för närhet.