.

biverkning: omotiverad glädje. (att bli glad över något utan direkt anledning)

kan det verkligen vara så? att man petar i sig något tillräckligt länge och så får själen andrum och omotiverad lycka?
jag har ju varit här förut men nu känns det på riktigt.. känner mig lättad. efter att en sådan lång tid varit desperat och envis så känner jag mig så lättad... jag har alltid varit skeptisk till ångestdämpande/antidepressiva preparat. har under mina tidigare erfarenheter inte haft en sund relation till vad än en läkare skrev ut. jag var för ung, ovetande, nonchalant och obrydd. jag levde för dagen, oerhört destruktivt. sa dom ta två tog jag fyra. nu ber dom mig att ta en och jag har under lång tid hellre sytt igen munnen med en rostig spik och fisklina.
men nu förstår jag äntligen varför. jag har gått under så lång tid utan att känna igen mig själv.. men nu är jag tillbaka. det går långsamt.. ibland blir jag för ivrig och nästan arg.. men det finns ord som smattrar i min hjärna som när erik talade om för mig att natten är som mörkast innan gryningen.. och jag vet att det låter jävligt ostigt men jag kan äntligen se strålar sticka upp bakom den oändliga horisonten.. det tog några år men nu när jag är så nära så spelar det ingen roll längre... nu finns det bara några saker att bearbeta.. är glad för att en del av min hjärna kommer att kunna läka och bli sitt fysiska och psykiska jag igen.. tack och lov!

i övrigt så har det varit en mysig dag.. erik, mimmi kom på besök (fastän jag var lite avdomnad så uppskattar jag alltid hennes närvaro, oavsett humör), hundar och så var svärmor här med en blomma! <3
erik är i trollhättan idag/ikväll. hans hemkomst är okänd för mig för tillfället.. vilket ger mig mer tid till hans 20årspresent.. och så ska jag ner till nya konsthandeln KONSTigt som öppnat på andra lång och införskaffa mig lite material för framtiden. må väl och all kärlek.

Har tröttnat på hemliga förolämpningar.

melankoli (grekiska melancholi´a, av me´las 'svart' och cholē´ 'galla'), en form av depression. Till de utmärkande dragen hör att nedstämdheten upplevs annorlunda än sorgen efter en kär anhörigs bortgång (distinkt kvalitet). När något positivt inträffar skingras inte dysterheten ens för en kort stund (brist på reaktivitet). Tillvaron verkar ha förlorat all lust, och det som tidigare givit behållning eller glädje känns inte av alls.

Försöker ta mitt liv och diagnos på allvar nu. Jag föreslår att alla andra också gör det. Så kan vi bli glada i hjärtat igen för det är den enda riktningen som är viktig för mig nu.

Laxrosa fåtöljer och möbler i furu. Golv i plast och vita dörrar med dubbellås. Luktar psykbryt på denna avdelnigen. Kan lika väl stanna för alltid. Världen utanför är dekadent.

samlar kraft
ny vecka
två läkarbesök
skapa
motionera
överleva























and everyone of you feels the same .

känns som om jag på ett konstigt sätt här i min säng längtar till höstväder. varför vet jag inte. idag kom jag till insikten... jag har lika mycket fucked up daddy issues som alla andra.. jag har bara förnekat det..... och för det krävs styrka.. förnekande av känslor kräver kraft.. och att ta emot dem när kroppen brister kräver kraft.. och att överleva mentalt kräver kraft. och berätta vad man känner kräver kraft... och att gå vidare är en av alla segrar i ett krig av insikter. lika bra att välja nu för ingen annan gör det åt en och jag lovar att folk tröttnar att höra och se att man aldrig tar ett nytt steg för sig själv.

idag har jag inte ätit. bara motionerat.
viktnedgång 4kg.
men vi vet ju alla att natten är som mörkast innan gryningen.
sitter hemma och är fullkomligt ärlig. är det att hyckla?
ska trycka i mig lite mat så jag kan fylla ut mina jeans igen.
men mina lår är ju fortfarande så överflödiga. vill riva ner alla speglar.
varför säger jag allt jag känner här?
för att slippa blickar av vänner som om dom vore totala främlingar.

ska på pissmöte imorgon igen på hisingen.. bro och spårbvagn.. människor... hah!

världen vi lever i är galen. så vad jag än levererar och framför så står jag här fullt normal.
och den insikten är tom.. och man känner sig ensam.. jag vill följa värlens cirkus. just nu.
för jag känner mig för normal och när har det någonsin varit rätt?

gå och lägger mig. läser lite inredningstidningar, fantiserar om konst, skriver kapitel och regisserar filmer. utforskar mitt universum.

vilken färg? ytligheten tar över mig... så slipper man vad som finns under. eller?
HaH! går och brukar med min skrivmaskin..

ohhh lord.. wont you buy me a new brain?... im counting with you lord, please blow it in the air.. gör en liten skriftlig majsanmedley medans jag tröttnar på min vardag mellan psykiatrin, försäkringskassan och samtidigt hålla sig levande. känner mig som en zombie.. eller zombie vore kanske en lightversion? bara döda alla och inte känna något annat än hunger efter andras lemmar?
svårt som fan att leva fullt ut just nu. men jag försöker trivas i bubblan. för det är det enda jag kan göra just nu. acceptera systemet tills jag blir mig själv igen eller kommer ur det här. SKÄMMAS borde de göra.
jag har fått nog av att behandlas som ett offer i ena stunden och en latmask andra. försöker ta platsen som är min men känner mig lättpåverkad och hjärntvättad. jävla skit. ska arbeta på min framgång så jag kan spotta på samhället. det är vad dom vill.... grisar.
nu... eskapism.. låter mer som en fetish än verklighetsflykt. ciao. f off

jag trodde aldrig i min vildaste fantasi (och jag har under min vridna självmedvetna tid upptäckt att den är gränslös åt all håll) att jag skulle säga det .... men vad glad jag är att jag spenderade min helg på hönö. när man varit utan något och återvänt så inser man hur mycket man har saknat det. hur likgiltig och kritisk man än har känt sig. saknat det oförklariga dramat på o.c-nivå och de ärliga ansikten. äntligen fick jag träffa er igen efter en så lång tid. Michaela Närtell och Zedigborssen. och den finaste nyheten är att Zedigborssen flyttar tillbaka från london. lipar av existenskänsla och lycka. känner mig så hel att det är verkligt! VERKLIGT. jag fick förklarat mig, mina livssituationer och varför. och där stod de ärliga ansitkten och tog emot mina ursäkter. beredd på att avisas. och så sa hon det. Mary, vi trodde att vi hade förlorat dig långt innan du åkte. för det är så du gör du lämnar marken även om du är här. och vi älskar dig för det. och jag kände mig just älskad. av två personer jag trodde jag försummat. av två personer jag alltid trott på. och nu är vi här igen. och vi är samlade. vi har bara sett oss om. och det känns äkta.

har precis landat, fått lite stabilitet och vill redan åka så jävla långt här ifrån. ut i skogen.. sätta mig bland mossorna och skriva om hur mycket jag hatar mänskligheten... vill eliminera alla från mitt liv... urs.. jag hatar er...
vill bara sätta mig i en fjäder och följa den i vinden... lämna marken för gott...

nu kom erik hem med harry potterfilm... - återgår till verkligheten.

jag älskar hur mitt förflutna inte rör dig i ryggen .
och hur du älskar hundar... kanske inte lika mycket som jag gör.. men du gör det.. och du gör det för att jag lärde dig... lite som när du lärde mig gå igen..

jag vill vara en sällan sjuk fisk i ett korallrev .
bland havsanemoner som jag kan bränna mig på .
simma in i en springa och kalla den min .
plantera havstulpander och simma med ett främmande stim .
där mötte jag dig . någon stans på mitten i ett främmande hav .
bland anemoner och främmande fiskar var du min haj .

vad som bryter ned dig bygger upp dig.
men jag känner mig o-laglig.

småkollar på tv4 nyheter, erik sover... will sover... jag sover väldigt lite numera.. slocknar sent vaknar senast sju varje dag.. börjar smaka på tanken att börja med sömnmedel igen.. vet ändå inte.. men jag behöver sova. jag är utmattad... men jag vet att så fort jag är i tillbaka igen så kommer jag sova.. så med den vetenskapen så känns inte läget så akut längre.. men jag känner mig fysiskt svag.
så är det ibland.. överelevera detta. nu ska jag ta min 1½ - 2 timmars powerwalk, lillis willis orkar inte springa direkt.

over and out - ciao!

hahahha. neeeej.. vem fan gör mode blogg? ungefär alla.. kanske alla jag känner soooom bloggar? läser iofs kanske bara mimmsans o hannas blogg.. och det är inga modebloggar. eeeeeeeeeeeeeeeeeller?
jag vill bara ha gossip girl drama och bar skriverier... inte för att jag hittar så mycket av det i dessa bloggar... eeeeeeeeeeeller? men jag har tillräckligt av det i min vardag.. fast ändå mer avslappnat.. eeeeller?
firar min viktnedgång på 3 kg med denna bilden... kanske borde skaffa mig lite muskler?? ?neeeeh. äta mer kanske! börjar bli okvinnlig... och ogillar tjejer som är otjejiga. vill ha bara tjejer liksom.. inte någon tönt..
men jag har ju erik....

min och eriks modeblogg kanskeee?? frisörbloggen.. eeeeeeeeeeller?
han pratar om de där sailormooooooon toffsarna.... occcch LÖGG! fast det har jag ju haaaft så jävla miiiicket azzz. azzzååå luggen dåå.. toffsarna är för fjååårtis för meeJ.
faan.. faan... vad ska man göra!?!?!?! alltså frisyren betyder ju typ ALLT!½!!!!!!"! XD x) ^^ ^_^ ^.* LOL LOL LOL XOXOXOXOXOXOXOXOXOXOXOXOXO //SKÄMT



kan inte låta bli att vara eb . går o hänger mig. peace!

Gbgregn.. Alla måste ju hålla med om att Gbgregn är något helt annat. Borde verkligen gå och träna idag

men.... ibland känner jag bara att jag vill trycka på reset. jag vill inte vara ett ovetande spädbarn.. men ibland vill jag bara börja om... väga 39 kg igen och börja om.. känner inte just nu att jag fick ut något för de där sex kilorna sedan... jag lät bara bitar falla av min kropp på göteborg gator... krig efter krig... jag ser granatsplitter över alla dessa gator... det är inte i närheten av vad jag lämnade det.. och jag är inte i närheten av vem jag var när jag och den personen jag lämnade.... jag behöve bara ett ny miljö.. enklare kan jag inte uttrycka mig... för tre år sedan behövde jag bara en ny miljö.. jag hade slingrat mig fast vid olika personer, fester och situationer som jag bara inte kunde ta mig ur. jag hade förpestat stan och mig själv.... totalt glömt bort vilka mina vänner var och vem jag själv var... jag behövde bara en ny plats att andas ut på.. och den sabbade jag ju.. med jävligt mycket ostil.. stannade kvar ett tag till.. mer sagt ofrivilligt men jag tror det behövdes. men jag vet verkligen inte..
vad som än har hänt och hände...... oavsett imperfekt så är jag tillbaka i göteborg och inser.. att jag glömde aldrig vem jag var och vilka som var mina vänner.. jag var bara så rädd att jag hade förstört allt att jag reste.. jag var svag och manipulerad. erkänner att jag var och blev det och det är en erfarenhet jag SENT glömmer.
jag undrar bara hur jag lyckades bli så svag och lurad... för det kändes som om jag om någon visste var det innebar.. efter att ha gått terapi för att i princip sluta manipulera folk.. frivilligt.. men det tog ett tag innan jag blev medveten om det... ändå var det mer än vad jag visste! och varför jag just ibland vill trycka på reset är för att jag vet verkligen inte vad jag har lärt mig av denna erfarenhet? att jag nu vet vilka mina vänner är och känner av falska person på flera mils avstånd? jag önska bara ibland att jag inte visste något om någon och att jag inte gjort det jag gjort och är den jag är... och att alla andra inte är de dem är för de är ändå bara hycklare, lögnare och människor. okej? OEKJ?
jag är i en väldigt konstig period i mitt liv nu.. i ett väldigt främmande kapitel... alldeles för självmedveten och kritisk till andras existens... och det är en period... det är tillfälligt.. kanske lite för egocentrisk... men det är också bara tillfälligt... egocentrisk är vad jag i andra fall vill kalla osäker.. men jag känner mig inte osäker.. bara missförstådd.

åhhhhhhhhhh. XOXO forever alone

Tyvärr vet ingen om vad för belastningar jag har gått igenom. Och nu när jag äntligen insett vilken tyngd jag burit på hitills. Hur hela världen har hängt över mina axlar. Och hur många gånger den har vält. Att jag är här idag. I helvete heller att allt det har varit förgäves. För jag känner ingen som har stått inför de hinder jag klivit över. Och jag önskar ingen det. Hur ensam jag än känner mig.

du e en sån tjej som säger allt andra vill höra.
jag är en sån tjej som inte vill höra vad du har att säga.
känner mig så bränd av allas falska existens.


do my homework so ill get smart .. . .girls all say im a little fucked . . .
mommy , im a good boy . mommy im a fucking savior . . . . . . mommy im alive.  . .. . . .  .. . .  .. . . .. . . . 


http://www.youtube.com/watch?v=CiBgKqdqJaA




saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaay youre sick you cant get dressed .

efter en helvetes dag så tar jag mitt sömnlösa ansikte och gräver ner det bland kuddarna.
jag har åkt.
ner i eriks trygga famn.

mitt storhetsvansinne talar högt. och allting handlar bara om att känna sig fri. jag är fri från andras tankar och andras ögon. men jag är varken blind eller döv och jag är inte rädd för att någon ska hugga mig i ryggen.
jag har så många gånger gått där ifrån och när man minst anar det så har jag klöst tillbaka och jag har spunnit och slickat mig runt munnen. med vad allt än är värt så tror jag inte på något av det. jag har passerat allt.
jag har hållit min mun stängd för att se mer. och jag känner er alla. än viktigare. jag vet mig själv.

Faller igen. Ligger nedgrävd bland täcken. Reser på mig snart igen. Jag bara vet det och det är en vetenskap jag har slitits itu för många gånger. Men nu är den min.

Spenderar min lördag på sahlgrenska . Gött liv