obalanserad

klev av på göteborgs central idag runt elva. mötte upp en tipp topp pappa som råkar vara min pappa. vi åt en lång lunch med efterätt i solen... och mitt i all kaos som just nu pågår njöt jag av en sommardag i göteborg. med pappa. traskade runt på gatorna och försökte komma till någon mening med vad som händer just nu.
köpte en klokbok med många kloka citat och det är löjligt.. hur jag tror att en bok eller att skriva ska hjälpa mig ur det jordskalvet som just nu sker.. väntan på att min värld ska välta är hysterisk.
jag vill ändå berätta om de intensiva dagarna jag har som ingen annan ser.
men det är svårt att skriva om begränsningar när man försöker leva fullt ut.
jag tror att jag är där jag precis vill vara just nu.
jag vill tro att det jag känner just nu är bra och att det i framtiden ska ge mig något.
men just det trycket som försöker klämma mig ut ur verkligheten är alldeles för hårt just nu.
jag har alldeles för mycket obalans mellan mina krav och mina resurser. det är en stor tårta av stress.
och på något sätt har jag kommit i det stadiet där jag inte gör någonting åt det. den löjliga sanningen.
eller det är vad jag själv anser medans jag ändå kan skriva upp hur jag varje dag försöker pilla ihop vardagens brister.
suck... det har varit en lång dag igen.... just nu pissar regnet ned utanför rutorna. det känns lustigt men ändå verkligt.
idag vill jag se på filmer som the royal tenenbaums, snowangels, little miss sunshine och almost famous. nu när det ändå regnar.

jag vet att jag hade kunnat klämma ur mig något färggladare. men det kändes omöjligt. om någon timma kommer mimmi till hönö. det kommer öppna upp mina lungor igen. solong colsone

VAKEN

som vanligt vid denna tiden.
är lite grinig... på hjärnan. men det är gott.
ska försöka göra ett nytt försök med att somna om.. lika svårt som det är tråkigt.
hålla tummarna för att inte jobba på fredag.
kanske börjar gråta annars? som om det skulle hjälpa.


bye bye, why cant you die? stop living in my mind

bridge over trouble water




simon and garfunkel america

let us be lovers well marry our fortunes together
ive got some real estate here in my bag
so we bought a pack of cigarettes and mrs. wagner pies
and we walked off to look for america

lyssnar på musik och känner mig inte hemma någon stans.
är för trött. men vill ändå åka här ifrån. jag vill alltid vara på semester.
eller bara alltid vara en resande människa med uppbehåll.
man kan nog säga att jag är i ett långt uppbehåll just nu.
önskar att det vore över snart.. men livet är långt.
och jag behöver sova.
känns som om jag vill sova i flera dagar.
jag har haft så brottom så länge.
just nu vill jag bara landa... för ett väldigt litet tag
och sedan vill jag vakna.
vakna och vara mig själv igen.
känns som att jag har gått in i mitt skal... och inte är jag. när det ändå är allt jag försöker vara.
idag har jag och pappa pratat.
det fick mig att tänka på mitt förflutna och det känns konstigt att tänka på något man verkligen lagt bakom sig. det känns konstigt att prata om sitt förflutna.. känns också konstigt att aldrig prata om det jag en gång var.. känns konstigt att veta om det där hejdlösa okontrollerade förlorade barnet.. det känns ännu konstigare att skriva om det här.
jag skämms inte och har inget att dölja.... har aldrig trott på hemligheter för den delen heller.
jag har bara valt att aldrig mer prata om det eller nämna det igen.. för att jag är så trött på att bli dömd.... för det är vad jag har gjort. vuxit upp i ett dömande samhälle och min utstickning har verkligen inte varit så anpassande. när man väl kommer tillbaka och måste inse verkligheten är det svårt att vara rak i ryggen även om man har så mycket skinn på näsan, ett pansarskal och tusen erfarenheter.... men inte den erfarenheten då man måste försvara sig mot främlingar vars tycke helt plötsligt blev viktigt. det är svårt att ge sig själv en ny chans när man så många gånger har ignorerat räddningar.
det känns så svårt att tillhöra någonting eller känna sig som hemma någon stans när man aldrig tillåtit sig själv.
det känns också så oerhört bra och spännade att man aldrig kommer kunna lära känna sig själv.
man kanske kan försöka utgå ifrån reaktioner ifrån vissa situationer men tanken på att lära känna mig själv är så långt borta nu.
men jag kom ändå på idag några saker jag tycker om med mig själv.. nu när jag ändå skriver ett sådant fruktansvärt EGOinlägg... det är att jag har så lätt för att inte bry mig om jag inte vill och det har varit till hjälp många gånger men det är också en oönskad härdning. får jag för mig ibland.
en annan sak är att jag väldigt ofta även om det inte alltid verkar på det viset så är jag inte alls intresserad av mitt utseénde eller känner att det är så viktigt hur jag ser ut. tycker att det är alldeles för viktigt att vara sig själv.. och det har jag lätt för att vara. eller bara bekväm med den jag är.. eller den personen jag känner mig att vara ibland.
och min positiva inställning till det mesta och mitt bekymmerslösa jag.
men just nu har jag ett litet bekymmer jag inte vill undvika och det är misdommar. ja, det är helt klart ingen stor grej.. men jag är inte ett dugg sugen på att sitta ensam och äta jordgubbar på midsommar.. vet inte varför. ska försöka få ledigt så att jag (antagligen) kan åka till malma och fira midsommar. annars blir det bara jag och katten. för familjen ska åka åt olika håll... och sedan kanske jag inte har lust att följa med pappa på bastufest liksom... kommer nog kännas som om jag har hamnat fel om jag sitter och bastar med 50 +.. då sitter jag hellre ensam.. eller?
nej, men det känns som om högtider detta året får vara just svenska högtider. som man spenderar med vänner och har kul.. eller? låter nästan för vanligt.. men jag tycker om det.
beklagade mig förut för pappa (eftersom att jag försökte få honom till att köra mig till malma på fredag efter jobbet) om att jag minsann förra midsommar inte gjorde något, inte på nyår, valborg... inte heller min födelsedag.
då sa han att min bok skulle kunna börja så.... och berätta om vad jag gjort alla andra dagar i stockholm.. och det slog mig lite... jag har inte gjort någonting. fast det har jag ju. jag har haft sjuka äventyr.. med mig själv och främlingar.. vad är det för fel på det? det bästa som hände mig i stockholm var när mimmi kom och hälsade på.. vi hade förmdoligen den bästa valborgen i mitt liv i och för sig. åkte till donken, köpte varsin big mac & c/o åkte hem, la oss i sängen och tugga.
sedan så har väl mina äventyr med mig själv och träffa nytt folk varit oslagbara också.. känt mig så liten och ensam i stora staden stockholm men jag har varit en hejdlös upptäckare också.. i den mån jag ville förstårs.
och pappa lyckades motivera mig.. ingen har en aning om riktigt om vad jag gjort i stockholm.. så jag borde slänga ut det här.. från början - till slutet - till helvetet - till den nya början - till min rivstart........ och mina framgångar i den staden. ego ego ego. nej, det kommer nog inte handla så mycket om mig själv som det gör just nu. jag är en sådan betraktare och skannar noga in personligheter.. även om jag kan försöka nonchalant så är jag egentligen VÄLDIGT observant. det är nog en egenskap jag tycker om hos mig själv med för den delen.
det blev mycket att skriva idag... detta är förövrigt ett inlägg jag på vissa punkter inte vill kommentera i framtiden. tack och adjö!

kvällsbikt

sitter vaken och lyssnar på the national.. nu blir rasmus stolt... han har faktiskt en jävligt bra musiksmak.. fast det visste jag ju redan.
annars så tassar jag runt i huset på hönö och alla verkar nöjda med att jag är här igen för ett litet tag. mellanlandar och jobbar.. vet inte varför jag gillar den här känslan av att vara här så mycket. jag känner mig själv tillräckligt mycket för att förstå att när juli månad börjar gå mot sitt slut kommer jag törsta efter stockholm. eller bara att få åka här ifrån. så har det alltid varit. men just nu ska jag bara passa på att uppskatta tiden på hönö medans jag gör det.
idag har varit en lång dag. gick upp runt sex och var på jobbet strax efter sju. kom hem vid tre. åt en sushi.... tog en tjock sovstund mellan fyra och åtta. så nu får jag sitta här och skylla mig själv.
kunde inte alls somna igår.. låg vaken till fyra - fem.. var nästan lite inne på att dygna där runt de timmarna.. men blev så utmattad efter allt som pågick i hjärnan att jag tillslut somnade..
drömde en hysterisk mardröm också. en sån där när man inte vet om att man faktiskt drömmer.. annars så brukar jag vara ganska bra på att väcka mig själv.. men den var bara kanske för äcklig för att vilja vakna och återgå till verkligheten..
annars händer det inte så mycket mer på hönö... latjar lite med katten och så.. hänger med familj.. sover.. sova med katten ska jag göra i natt.. vaknade upp i soffan förut av att han strök sin nos lite försiktigt på mitt ögonlock, puttade lite i mitt ansikte och la sig brevid. japp, så häftig är jag.. tänkte sticka en tröja och lösa några korsord också. och när det finns tid ska jag sätta potatisar och morötter om det inte är försent..
nix, den lilla självförsöjande människan inuti mig har inte försvunnit bland festligheter, musik och böcker. det är en del av min drivkraft.
känner mig väldigt random just nu.. ska ta katten under armen och försöka krypa till kojs.
kommer stanna på hönö ett par dagar till.

everyone is weak

mina ögon vill klättra ut ur huvudet på mig.

sushi

vill inte ha något annat än sushi.
jag är inte intresserad om du inte är sushi, jag vill inte prata om inte samtalsämnet involverar sushi, jag vill inte tänka om jag inte får tänka på sushi- spelar ingen roll kan ändå inte sluta tänka på sushi.
jag vill se på film med sushi..... jag vill inte äta... om det inte är en sushi.


mamma jag vill ha en sushi.
ta en då.
men jag har inga armar
inga armar ingen sushi

kontroll

det har gått bra idag. mycket bra. känner mig en aning hjärndöd just nu. vill bara att det ska bli kväll så att jag kan sova... men är sugen på att leva...
jag har lite midsommardilemma.. det löser sig. nu ska jag äta sushi och röka... samtidigt.. sedan kräkas och sova.
skriver mer sen. piss

pass it on

om jag känner mitt umgänge rätt så har hälften inte gått och lagt sig ännu.
jag har varit vaken i 45 fem minuter och sen till jobbet i en kvart nu!
så egentligen har jag absolut inte tid att sitta här och skriva.
men jag behöver starta dagen med musik så tänkte passa på att att slänga in en klick positiv majsan.
det känns som om det kommer bli en fet dag ändå.
är ganska snorig och trött men jag känner mig i form.
kom på att hushållet på hönö är ganska omaka. idag har jag hittat peppar i en strösselburk.
hoppas det är honung i flaskan och yougurt i burken.
gittar

när det hugger i mitt bröst

 



finns du


vomera

sitter vaken och försöker förstå någonting. jag vet inte om det bara är min kvinnliga sida i den är situationen som tycker om det här med att älta hjärnan ur sig. vad det än är så gör det mig sömnlös just nu och det är något jag faktiskt inte har tid med.
jag borde plocka fram den underbara egenskapen hos mig själv där jag kan koppla om och bara inte bry mig ett dugg.
jag vet då inte om jag vill det. jag tror att detta ältande just idag bara är nyttigt.
jag förstår inte heller varför jag känner mig så fysiskt och psykiskt utmattad. jag vill bara vakna.
har hittat mitt usb i den oändliga packningen ifrån stockholm och jag läser genom det jag hitills har åstadkommit ifrån det som någon gång ska bli en bok.
jag tror denna veckan ska bestå av jobb och skriva... kanske lite ältande också. det är nyttigt när det gör lite ont.
nu ska jag försöka krypa ned och göra mig bekväm.. behöver lite rutin just nu.
funderar på att flytta till australien och plocka frukt....... det är vad jag ska göra denna veckan. over and out

hjärna hjärna hjärna

ibland vill jag nog bara vara allas främling.. eller bara helt okänd... bara inte låta någon veta vem jag är.. men det vet ingen.


det var nog allt.. cigg läsa sova

trollhätteregn

dricka vin till frukost och ha det gott.

i hate what you have seen in me


idag har jag skrivit mycket.. men det jag skriver just nu känns bara som om det är taget ur luften och inte betyder någonting. jag fattar inte ens varför jag skriver det jag skriver just nu. vad är det jag försöker säga till mig själv och alla andra med det här?
ibland vill jag nog bara att alla ska veta vem jag är.. fast jag är så olika. jag har levt så många olika liv och agerat så många olika personer.. jag är nog bara mig själv helt och hållet i mitt skrivande jag.
om någon skulle upptäcka en nyans av vad jag är när jag skriver i riktiga livet så har den individen mött mig.



15 - 16 bast

fann något jag skrev för fyra år sedan. lika kul som det är klokt.


"försöker peppa mig själv till precis allt. precis allt det ingen tror på.. allt annat känns så ödelagt med tid. jag är trött på att höra vad andra tycker att jag egentligen borde gjort. ja? och det är redan gjort? ska jag tänka på det nästa gång så kanske någon blir lite imponerad? får jag ett pris då? den enda som får säga vad jag egentligen borde gjort är pappa eftersom att han är den enda som inte dömer mig för ett enda misstag, menar allt han säger och vill mig inget annat än väl.
jag vill vara oberonde av allt förbannade tjat, jag vill inte höra hur fel jag kan göra för det vet jag och gör det bara för att jag tycker att all rättfärdig skit är bra för alla inom en jävla ruta, insnörad i en ond cirkel.
jag spräckte den bubblan för så längesen och det spelar ingen roll vilka olika ölsorter alla druckit innan mig så är jag redan långt borta. jag är trött på att lägga ut mig själv och låta andra slita av en liten bit. jag vet att jag vaknar imorgon och inte är den jag är idag. för jag är alltid olika. jag har ju nio liv.
vem,vad,vilka under den vägen skulle jag inte lyckas träffa som kan ersätta allt annat?
jag gör saker för jag vill och allt annat för att jag inte vill. jag gör och låter bli för att jag själv vill.
nej, man kan inte få allt här i världen men det finns för mycket för att snora in sig i en enskild sak.
alla vill se världen, alla vill ha ett lite bättre liv än alla andra, alla vill vara bäst, värst och ha något att visa upp, alla vill se alla band, alla vill vara bäst på musik, alla vill hitta någon att leva livet med resten ut.
men för vems skull?"

confess

din spegelbild behöver sova. JAPP. hemma på hönö. stabilt. thats it. skriver mer om mina händelserika dagar när jag har lust

mimmi värper

mimmi: majsan tar fem olika låter, sjunger en mening ur varje låt och sätter ihop det till ett medley. majsans jävla hårdrocks medley.

japp. sitter hemma på hönö... och är mig själv. ätit jordgubbar och sett på veronika bestämmer sig för att dö. jag, mimmi och rasmus hänger gärnet. mimmi försöker lyfta lite hantlar och rasmus försöker hjälpa till. älskar samarbetet som sker. imorgon ska majsan och mimmi jobba.
idag har det varit en riktigt jävla BRA dag.
mimmi och jag hade ett arbetsrelaterat möte att befinna oss på idag klockan tio... på hönö... vårat tåg gick ifrån trollhättan imorse 08.08.. vi vaknade 07.45.. helt enkelt.. vi försov oss. det blev en taxi och sedan dess har det varit fullt ös medvetslös... ! ganska laidback men ändå töngt! har sovit tre timmar.... öh. i natt ska vi fan sova. och det menar jag. nu ska mimmi ha datorn. PAJ

do the head-held-high-walk.

försöker se på film och ta det kallt men det är så mycket jag grubblar över.
har bläddrat igenom gamla dagböcker idag... bara för att se efter vad jag har gjort det senaste året, för ärligt talat.. så känns det bara som att jag har sovit en stund och vaknat upp igen.
under de senaste två åren har jag agerat en person jag egentligen inte är/var. det känns hyckligt att tala om det men det är sant.
även om jag någonstans i barnet inom mig trivdes oändligt i trygghet och en familjeruitnvardag så har människan i mig en själ som är för något annat.
jag vet att jag har kastat ur mig många planer och att jag har många livsprojekt. men livet är långt och jag är aldrig färdig.
sedan förstår jag att vi (för alla är vi människor) kan anse att det är ansvarslöst att leva livet fullt ut fram tills man är 30 + .. eller lever ostadigt. - vad man än vill kalla det så är det väl upp till var och en att finna sin egen lycka. right?
visdom kommer ifrån erfarenheter det kan man inte uppleva via en bok. man kan bli fruktansvärt påläst och man kan vara intelligent och formell men det är inte bara den kunskapen eller det livet jag söker.
ibland kan jag känna mig naiv när jag vräker ur mig planer som att plugga, resa, leva och uppleva.. och det känns ibland som att jag kan ge mig själv ett ansiktsuttryck om att det inte finns tillräckligt med tid. men det är självklart att tid finns och existerar. det är bara att välja vad man ska göra av den.
tog mig till stockholm... och just nu känns det som om hela den situationen var en free-ride-when-you-already-paid-grej. men jag har betalt och gott i godo för det och jag ångrar ingenting.
även om jag tillslut blev uttråkad och inte kände igen min egen spegelbild tillslut så hade jag otroligt roligt och lärde mig mycket om mig själv och många andra. det var en erfarenhets-upplevelse jag packat ned i min resväska föralltid.
och nu? är det första dagen för resten av mitt liv.
jag vill bara göra allt det jag vill göra. vem vill inte det? men jag visste och vet fortfarande att jag inte bara är en hopplös drömmare. jag är en hejdlös upptäckare.

what is this grief then?


pray pay pray



ibland kan jag känna att jag inte gjort någonting. kommer hem från jobbet, ringer mimmi och så pratar man om vad man har gjort. så berättar man att man jobbat och inte gjort något speciellt liksom.
men idag fick jag nog tänka över mina ord, för idag har det verkligen varit en sådan dag jag inte gjort någonting.
det mest ambitiösa jag har gjort idag har varit att röka, måla, spela gitarr och lyssna på musik. men jag har inte riktigt gått utanför dörren.
man känner sig lite som en stor klump av smör, sömnig, rastlös och lite en aning kanske ensam.
kröp ihop i en fotölj förut och blundade. vaknade av att alfons låg brevid mig och sov med sin tass över min kind.
nu har det slutat regna också ser det ut som, känns det som.. och det kanske är viktigast.
ska traska ut på äventyr med mig själv. vandra vandra vandra. tills jag känner mig utslagen.
jag önska att jag hade lite mer att dela med mig av idag... eller bara något bättre att bidra med.
men när jag väl sätter mig ner och skriver i en blogg så är det bara i dom situationer jag faktiskt inte gör någonting.
och om jag verkligen ska sätta mig ned och skriva så är det ju på boken.
det är någonting jag borde ha gjort idag.. nu när jag på något sätt känner mig uppriven och samtidigt så hel så skulle jag fortsätta att förpesta mitt livsprojekt med ord ur mitt liv.
när jag hittar mitt usb i den oändliga packningen ifrån stockholm så kanske jag ska slänga in ett lite smakprov från min bok... den kommer aldrig bli färdigskriven men den kommer vara levande för mig och mitt enda vapen. så egentligen vet jag inte om någon i hela världen någonsin kommer vara redo för den.
japp. ännu ett hejdlöst storhetsvansinne. blir nog lite coconöt när jag sitter ensam. tack o hej

nu ska jag lämna allt det här och gå.

och du kan få allt jag har.

.




för att vi slutar aldrig tro på något bättre.


när vi inte har en jävla aning om vad vi letar

efter.

övertrött

tiden fortsätter att resa och framtiden får man bara acceptera. hur många steg man kastar sig bakåt så hinner den ikapp.
det senaste året har jag rest fram och tillbaka i min hjärna, mitt hjärta och i sverige.
och någonstans där mitt i vindarna, bland medresinärer och stormiga situationer hittade jag någon slags trygghet. i mig själv, i min själ som det senaste varit bräcklig och svår att hålla still. men jag har en känsla på mig att allt är på väg tillbaka till sina fötter efter några trasiga månader men nyttiga.
om det finns något för mig i den här världen så är jag en hejdlös sökare.
jag har kastat mig frivilligt in och ut i så många möjligheter och i mitt sökande jag så vet jag att möjligheterna är oändliga.
jag har så svårt (just idag) att tro att det någonsin kommer finnas något som släcker törsten som jag har för livet.
jag har alltid varit en överlevare. även när jag har känt mig som mest besegrad.
jag vet inte riktigt vad det här storhets vansinnet kom ifrån just ikväll.
har traskat runt på hönö ett par timmar, bland min barndom, tidig tonår och all effekt hönö någonsin har haft.
jag kan inte undvika att bli sentimental och stolt samtidigt som jag andas in luften här.
på något sätt så råkar jag alltid landa på hönö.. som om jag har något konstigt behov av att bara få komma hit och riva upp.
tror dock aldrig att jag någonsin kommer höra hemma någon stans och jag vet att slå mig till ro är ett skitsnack jag aldrig kommer tro på. men det är en konstig känsla att slåss med när man väl är här.
jag har nog begravt det mesta, betalat, gott i godo och rivit ur den bittra tiden ur mitt liv från hönö alldeles för många gånger för att det ens ska kännas något längre.
men vad är det då för helig, hemlig, lurig känsla av lugn som smyger sig in bakom revnenen när jag väl är här?

syskona mary & mimmi ling

vad är grejen med blogg när man lever? jag och mimmi har börjat dokumentera våra liv via film. vi har också kommit på några listor här i livet vi ska fylla med råge.
wishlist
richlist
hitlist
shitlist
how-about-a-nice-coup-of-shut-the-fuck-up-list
på denna listan har vi många

det var nog allt. sparar mina poetiska svarta och svåra texter ett tag till. för nu har jag släppt fri alla fjärilar.
tills dess kommer ni alla på ett eller annat sätt stå med på våra listor. snart kommer nog videobloggen. over and out

dreaming of you.

är på HÖNÖ hemma hos pappa och här ska jag 50% av tiden spendera min sommar, resten bör vara på resande fot eller i trollhättan. jag är så solig och glad. det är mysigt. nu ska jag och pappa inviga det nya bolaget på ÖCKERÖ! åh. il conte here i come!

RSS 2.0