Taking steps is easy
Standing still is hard
Har ni sett orange is the new black?
Den sitter där den ska nu helt enkelt.
Om det gottar någon som hatar mig
Jag tycker synd om mig själv och hatar det.
Inte för att det angår träning
Nu handlar inte inlägget om träning....
Det handlar om en bekännelse.
Sedan ca 2 månader är jag åter igen deprimerad. Det låter oskyldigt och flyktigt. Men sanning är, jag vill egentligen inget annat än att bedöva känslorna i mitt bröst. Ändå drabbas jag av en outhärdlig likgiltig känsla som konstant sitter fast i min rastlösa omotiverade kropp. Jag vill slita ut allt. Vill slita ut min hjärna och den ständiga fysiska huvudvärken sedan 7 dagar tillbaka.
Jag vill inte känna smärta men jag vill inte falla ner i tomhet.
Jag inväntar mitt sammanbrott och avvaktar.
För när det väl rinner över då är det dags att torka upp hjärnans sörja.
Tills dess måste den outhärdliga smärtan bekämpas med tålamod.
Åt helvete med allt tills vidare
inte trodde jag att det gick att älska någon så gränslöst
du har tömt mitt sparkonto flera gånger om och du har fått mig att prioritera om ALLT i mitt liv.
men jag älskar dig för mycket att ens tänka över något annat.
lilla lyckan.
Söndag
