hipster. baka bröd. hålla käften.
det var längesedan jag skrev något ordentligt eller skrev något alls.
känns ganska ofta svintöntigt att föra blogg men vem fan bestämmer om det är töntigt eller coolt?
idag är det fanimej sol i göteborg och jag har varit ute i skogen som vanligt. planerat att baka bröd osv. öppnat skolböckerna, kisat noga för att uppfatta innehållet. rynkat på näsan lite och käkat dadlar. det är mitt coola liv och ikväll har jag och mina otroligt coola vänner bokat bord på avenyn för att äta tapas. sjukt stiligt.
nej. det jag egentligen vill skriva om är något som blev uppenbart för mig under en stund i duschen. medan munstycket vattna min skalp och vattnet smattra runt på mina axla som en liten myrmassage kom känslor och ting i kapp mig. min verklighet.
jag älskar verkligen mina vänner. de ger mig en känsla av samhörighet jag aldrig känt tidigare. oavsett. jag förtjänar att få höra till. jag förtjänar att inte vara en biroll.
jag förtjänar att ha vänner som tycker att jag är cool eller töntig och det är okej.
känns ganska ofta svintöntigt att föra blogg men vem fan bestämmer om det är töntigt eller coolt?
idag är det fanimej sol i göteborg och jag har varit ute i skogen som vanligt. planerat att baka bröd osv. öppnat skolböckerna, kisat noga för att uppfatta innehållet. rynkat på näsan lite och käkat dadlar. det är mitt coola liv och ikväll har jag och mina otroligt coola vänner bokat bord på avenyn för att äta tapas. sjukt stiligt.
nej. det jag egentligen vill skriva om är något som blev uppenbart för mig under en stund i duschen. medan munstycket vattna min skalp och vattnet smattra runt på mina axla som en liten myrmassage kom känslor och ting i kapp mig. min verklighet.
jag älskar verkligen mina vänner. de ger mig en känsla av samhörighet jag aldrig känt tidigare. oavsett. jag förtjänar att få höra till. jag förtjänar att inte vara en biroll.
jag förtjänar att ha vänner som tycker att jag är cool eller töntig och det är okej.
Guldunge
något gammalt och snurrigt
slänger ut något 2-3årigt gammalt inlägg för jag tycket det är givande
istället för att gömma sig bakom uttrokade åsikter måste vi ge oss själva en chans att bli någon.jag sänker tanken på att jag är unik men känslan sitter som en kniv.
någon dag får vi noga alla andrum och en chans att bli någon, hitta sig själv och så vidare. men kommer vi ta den? eller kommer vi vela bort och fortsätta att stänga dörrar för resten av våra liv? vad tror du själv att du bidrar till denna planeten, detta samhället och miljön? när du/ni gör precis det ni föddes till, bli någon. studera, studera, jobba, jobba, jogga, gå till läkaren, knulla, få ungar, sopsortera, skaffa husdjur och ha åsikter. hur kommer man över allt detta? hur kommer man över mänsklighetens lilla värde? det enda vi gör är att pissa på jorden och dens resurser.. tror att vi är viktiga för vårat samhället. vi är alla så jävla hjärntvättade och lurade. följer med resten, följer andra. var tog det vägen? att vara sin egen ledare, oberoende av andras tankar och ögon.
jag kan låta väldigt dömande men jag försöker inte påverka någon annan. alla ska få göra som dom vill så länge de vill och kan det. ni måste väl förstå, att erat stora ego spelar ingen roll i någon annans liv? era viljor och hunger är helt ointressant om ni inte kan vara till nytta för någon annan. det är lättare att släppa taget om sin pedistal om man bara inser att man inte har ett värde.. ni är inte värda något. tro inte att ni är speciella eller unika bara för att ni har fått höra det sedan er morsa spräckte underlivet för eran entré till världen.
vi kommer alla att dö, det är vad vi har gemensamt. det är oundvikligt. och jag förlorar förståendet om varför jag bryr mig så mycket ibland när jag inser att jag borde leva varje dag som om det vore en första. för att jag ska ju dö. jag behöver inte oroa mig för att döden inte kommer att inträffa. så många gånger som jag har önskat att jag vore död och inte föddes. allt det där kommer ju att hända. jag behöver inte vänta på att naturens resurser ska ta slut, det kommer det göra ändå. att rädda planeten och vilja andra väl, det är bekväma hycklare. vill du ha något att slåss för, så slåss för dig själv. eller dö ut med samhället.
nu ska jag fortstätta måla mina indiantavlor. freck everything osv.
någon dag får vi noga alla andrum och en chans att bli någon, hitta sig själv och så vidare. men kommer vi ta den? eller kommer vi vela bort och fortsätta att stänga dörrar för resten av våra liv? vad tror du själv att du bidrar till denna planeten, detta samhället och miljön? när du/ni gör precis det ni föddes till, bli någon. studera, studera, jobba, jobba, jogga, gå till läkaren, knulla, få ungar, sopsortera, skaffa husdjur och ha åsikter. hur kommer man över allt detta? hur kommer man över mänsklighetens lilla värde? det enda vi gör är att pissa på jorden och dens resurser.. tror att vi är viktiga för vårat samhället. vi är alla så jävla hjärntvättade och lurade. följer med resten, följer andra. var tog det vägen? att vara sin egen ledare, oberoende av andras tankar och ögon.
jag kan låta väldigt dömande men jag försöker inte påverka någon annan. alla ska få göra som dom vill så länge de vill och kan det. ni måste väl förstå, att erat stora ego spelar ingen roll i någon annans liv? era viljor och hunger är helt ointressant om ni inte kan vara till nytta för någon annan. det är lättare att släppa taget om sin pedistal om man bara inser att man inte har ett värde.. ni är inte värda något. tro inte att ni är speciella eller unika bara för att ni har fått höra det sedan er morsa spräckte underlivet för eran entré till världen.
vi kommer alla att dö, det är vad vi har gemensamt. det är oundvikligt. och jag förlorar förståendet om varför jag bryr mig så mycket ibland när jag inser att jag borde leva varje dag som om det vore en första. för att jag ska ju dö. jag behöver inte oroa mig för att döden inte kommer att inträffa. så många gånger som jag har önskat att jag vore död och inte föddes. allt det där kommer ju att hända. jag behöver inte vänta på att naturens resurser ska ta slut, det kommer det göra ändå. att rädda planeten och vilja andra väl, det är bekväma hycklare. vill du ha något att slåss för, så slåss för dig själv. eller dö ut med samhället.
nu ska jag fortstätta måla mina indiantavlor. freck everything osv.
När jag får reflektera i Anna Höglunds texter
jag vill andas i din mun
jag längtar efter jul och varma strumpor.
tända ljus och kalla fönster.
nakna grenar och doften av frost.
ångan av dina andetag bryter ljuset från den klara himmeln.
kylan sticker i fingertopparna men i mitt bröst är det varmt.
kylan sticker i fingertopparna men i mitt bröst är det varmt.
snön är tusen nyanser i en skala.
Jag missa en maska och här syns något som inte existerar, ett hål
