.

jag besitter åter igen den rena tacksamma känslan över mina vänners existens. 

de skulle kunna styra världen. 

kommande vecka blir ännu en utmaning men dem har jag ju alltid slagit upp armarna för. 

jag hoppas alla får uppleva den här känslan efter att ha blivit utsatt för livets tuffa tag. vi alla upplever dem genom olika händelser men de är lika hårda för var och en. 

och ja, solen är här. 

Vad man lagt mycket tid på skitliv och gått hål i golvet..

Man har önskat att man kan gå tillbaka i tiden och frågat sig själv varför tusen gånger. Gått igenom minnen, känslor och varit jävligt efterklok.

Ångest klär ingen men hur man än slänger sin kappa i vinden så hinner den ifatt.

Har en av många livsfilosofier och den viktigaste just nu är att livet går vidare och väntar på ingen. 

 

Ska ta hand om er till jag dör. 

tillsvidare.

och fortsätter. 

ska hålla mig undan blogg osv tillsvidare.

har ett liv att leva och rida ut.

bilden i sig har inget att gör med Gustav så klart. den var bara aprolig när man är tröttast i stan.

men kan tillägna bilden åt andra jag inte vill ha tillbaka i mitt liv... för den är hilarious.

om 4 timmar ska jag upp och dra på kaffet. dra en rejäl morgonrunda med Z och sedan börja röja här. 

ut med hunden igen.

sedan 14.30 möte på röda sten.

på vägen hem handla flyttkartonger. troligtvis mer kaffe.

ut med hunden. 

börja packa eller börja slänga. 

skratta och gråta antagligen.

men jag känner mig stark och motiverad.

men helt ärligt, allting börjar kännas bättre och lättare. kanske för att alexander, bodil, joachim, rickard, oscar, ricky och benny fick mig att känna mig som en billion dollar under stunder i helgen när jag kände mig helt nedslagen... som när jag bara inte kunde sluta gråta på vagnen. som när jag inte ville gå upp ur sängen. som när jag trodde att jag bara ville gå hem ensam och lägga mig i sängen. som i fredags när ricky tog mig på bio. som när jag vakna i lördags morse av att joachim och ricky låg och fnissa i min säng. som när benny kl 17 på lördag hämtar mig och släpar med mig på släktmiddag. som när jag helt oprovocerat fick ett presentkort. som när bodil skickar ett sms om att de bäddat sin soffa för mig i förebyggande syfte. som när jag bara får en kram..... som när jag fick spendera min söndag i solen i flera timmar med mitt livs kärlek zita. 

rullar runt och sparkar med fötterna i täcket.

en liten glöd som värmer mitt bröst.

Annars kommer jag dö inom två veckor.

Den svåraste rutinen att hålla är att äta.

Äter inte ett skit. 

Har vridit och vänt, gått tillbaka och tänkt. Sett klart och emellanåt inte sett ett skit. 

Men en sak är viktigt, att man inte tappar bort sig själv.

Jag älskar ju mig själv även om livet inte  kan vara en röd matta jämt.  

Det tror jag är viktigt för rädslan. Att man har sig själv. Jag har inga problem med att känna mig ensam eller vara ensam egentligen. Den känslan är så himla förstorad och överskattad. Man är inte mer ensam än vad man själv gör sig till.

Och faktiskt så är jag verkligen inte ensam.

Även om känslan sitter som en kniv när man ligger ensam i sängen och stirrar in i kudden. 

När man går från efterfesten hela 5 km för vagnarna slutat gå och taxin är omöjlig att få tag på.

När man sovit på sina parvänners soffa.

När man packar ner sitt liv från de senaste två åren i lådor. 

När det blåser storm ute osv. 

Jag är ingen lycklig människa för att jag klarat mig igenom mycket i mitt liv. 

Jag är en lycklig människa för att jag bara är 23 år gammal och ibland inte vetat bättre. 

Jag är en lycklig människa för att jag har fått känna, leva, ge och få. Men framför allt är jag lycklig för att jag inte är rädd och kan gå vidare.

Vi gör inte varandra illa med mening. Det vägrar jag att tro. Så här är livet, ibland gör det ont så in i helvete att leva och det är okej, så länge man vet varför.

Även om jag inte är så cool 01.20 ensam i min säng efter allt som hänt.

jag vet inte varför 

Varför inte.

Jag är helt klart färdig med det

Nu får det vara bra

Har fått ny lägenhet

Framtiden är ovis, sånt älskar jag

Jag har helt fantastiska vänner

Och som vanligt en till sjutton friare 

makthaverskan var bra i vanlig ordning

jag vill ändå slå sönder en ruta

det är okej att inte räcka till 

det är okej att sluta springa 

det är okej med sanningen,

hur ont den än kan göra

det är okej att ha ont

inte längre 

När du vill sluta kan du inte

Man slutar ältar, slutar ifrågasätta vad som hänt. Man slutar tänka om. Man slutar fullständigt se sig om. 

Man slutar dra skammen med sig i kappan.

När huvudet är trött, vandra med dina ben. 

Och ångrar du något, sluta med det. Nu

Det känns som att jag ska gå under

Bara inte den här gången

När du inte är här 

Det var nyttigt 

befinner mig i London ett tag

bor i en ateljé och dricker massvis med kaffe

här är det full vår och träden blommar precis som på järntorget

And it dont stop

Nu måste jag ut springa och fortsätta packa.