i cant keep this from you
bra dag idag. även om den började tokigt så har den varit ordentlig. bra att mimmi lever.
har just sett den senaste twilight filmen... nu kan jag omöjligt återvända till verkligheten.
ska laga mat. LAX. ikväll? stockholm
raj raj
så de senaste dagarna har vi varit aktiva i våra jobbrelaterade ärenden och vi har lyckats med våra målsättningar, ätit regelbundet, sovit ordentligt, promenerat i skogen och pallat äpplen, druckit te och unnat oss några toast under åtta avsnitt oc.
här sitter jag och skryter, lyssnar på iron & wine och gapskrattar åt ännu en episk klädsel jag och mimmi har fört oss i för en kväll på altanen.
stormtrivs helt enkelt i mitt nya samboliv.
imorgon är det ännu en dag av uppdrag. känner på mig att erik är nära stockholm också. det känns bra.
nu är jag frisk igen. bestämde mig för att bli det.. blev det. solong!
PAUS. mimmi talade just om att hon köpt ögonskuggor för 1200 riksdaler, ja, jag har väl också några mindre stolta inköp att erkänna (plattång- vad fan ska jag med den till? parfymer, hårspray, hårfärg, odd molly-jacka), men hur kommer det sig att man/vi väljer att leva så?
jag tror att de flesta som känner mig (förutom min pappa, han tror nog att jag är den största materialisten i släktet, dock var han inte där när jag föddes eller har aldrig varit på visit i mitt hus, så han får inte ha en åsikt alls i detta ämne (gäller också mina alkholvanor), även om resten utav hans åsikter väger mer än alla andras alltid,) vet att jag har ett genuint hat mot saker, att folk säger jag behöver, måste ha de skorna, tröjan, mobilen. jag vet att detta ämnet hade ett bäst före datum på 70-talet, men måste vi? beviset för att materiella ting och pengar har mer makt över oss är så synligt.
allting jag sitter och gaggar om just nu ser nog ut som att 14-åringen i mig just har läst en artikel i kamratposten, tyckte att det var intressant och måste hävda mig offentligt med en åsikt.... för den var vass och min självkänsla suger.
men det är sant. jag har ALDRIG uppskattat materiella ting så som jag uppskattar en bra bok, minnen jag skapar tillsammans med mina nära, att skriva eller att skratta..... fred på jorden och sånt.
nu ska jag ge fan i skitsnacket och tvätta ansiktet med en dyr tvål. (dåligt skämt)
stenhamra bibliotek och abstinens
annars är det riktigt gott. ska bara försöka slappna av lite. är sjuk. har abstinens.
sitter och gapar på biblioteket. glömmer av att jag är här. PISK.
fire no limit
flyga flygplan tills det kraschar och åka tåg tills det krockar
se världen tills jag blir blind
klev ändå upp ganska tidigt och gav mig ensam ut på en promenad. andades och kände mig som hemma.. det känns alltid lika konstigt.
efter en promenad gick jag hem och packade upp göteborg ur väskorna. vilade ett antal gånger.
sedan gav jag och mimmsan oss ut på äventyr till ekerö.
kom hem ännu en gång, fixade morötter, guacamole och filmen taxi driver... somnade efter knapp en halvtimma.
sedan dess har vi haft hushållning, uppackning och uppvaktning. mimmi har lagat mat och jag har diskat.
imorgon sätter vi igång med viktigare saker.. nu när vi har landat lite mer. har bestämt mig för att bli frisk senast söndag. eller så är det fästingbettet som gjort mig jävlig. vi vet ju alla hur det gick sist liksom.. ska bara inte vara så envis denna gången. nå nå nå. inte ofta jag berättar hur min dag har sett ut.... ska dricka upp min juice och pracka på mimmi lite smörfilm! tack o hej
stock
jag antar att mimmi och alpha härdar mig inför kollektivlivet... älskar när mimmi säger "nej, lyssna nu"... tror hon har sagt det tjugo gånger den senaste halvtimman.. mitt fästingbett kliar.. jag mår bra.. tack och lov för att vera fortfarande är sig själv trots hennes umgänge. sov gott
bra humör
hej verkligheten, sitter i mitt universum, insvept i ett täcke och försöker lära känna mig själv i tidig tonår.
har spenderat kvällen med att läsa gamla dagböcker, dagböcker med mycket beskrivning av känslor.
på något sätt känns det som om på den tiden när man faktiskt satte sig ned och skrev så var det helhjärtat och inte tillägnat allmänheten... som det är idag. för vissa.
jag skriver lite skit här ibland, det är en aning vanligt nu för tiden men det jag skriver här bryr jag mig inte så mycket om.. eller jag anstränger mig väl kanske inte till hundra och ibland kanske jag inte menar allt jag säger.
det är ju jävligt korkat. men ibland behöver man bara lite luft för att säga ingenting och veta att ingen nickar eller säger emot.
jag kan inte låta bli att föra blogg, hur löjligt det än är. skriva har jag alltid gjort, hittar jag tillfälle eller platser så nyttjar jag det.. jag har varit värre, förr hade jag alltid med mig ett block och penna.. bara för att kunna skriva. numera om jag verkligen känner att uttrycka mig för pappret så letar jag upp någon rekvisita som funkar för stunden.
men blogg.... alltså, det blir aldrig så bra som när man vet att ingen annan ser var man han skrivit. jag vet inte varför jag känner så. kanske bara för att det är mitt. har aldrig tänkt på det, för jag har aldrig trott på hemligheter eller att jag har ensam rätt på något.
vad är det för mening med tankar, erfarenheter och sig själv när man inte kan dela med sig utav det?
tror jag känner så för allt.
vad är det för värde vi sätter på oss själva när vi sätter så högt värde på materiella ting? så högt att vi inte låter en annan person röra eller använda?
vad är det för äcklig sida av oss som tror att man har ensam rätt på en individ?
när jag sätter mig här och skriver så tänker jag inte riktigt igenom vad det är jag ska skriva om. det bara händer och ibland slutar det upp med frågor, frågor som mer är en åsikt.
pontus rostar mackor och övar på lite MMA-moves i köket. jag fnissar inombords och tycker att många tankar jag ältar kan vara överflödigt. ibland blir man liksom för allvarlig och jag kan verkligen vara den allvarliga typen.
seriös, anständig, trevligt, aldrig tacka nej till middagsbjudning men alltid tacka nej till ekonomiskt stöd.
men så har jag den lilla galna katten i mig som skrattar åt livet och tänder eld på gårdagen.
jag känner mig väldigt delad och tusen olika tankar, känslor och åsikter bräcker hjärnan.
sitter här med mitt lilla tonårshjärta och inser att jag (ja, hahaha) börjar bli vuxen.
men det har jag ju varit länge. men jag känner för många äldre personer för att våga säga det egentligen, känns så löjligt och omoget att bekräfta sitt vuxna jag. vilken vuxen människa gör det?
VILKEN VUXEN MÄNNISKA SKRIVER BLOGG? speciellt om det jag just nu skriver om.
jösses. vad hände med sommaren? allt som skulle göras? känns som om jag på ett sätt (fruktansvärt bra uttryck) bara har gått och väntat på min återföreing med stockholm och lilla huset! pirr pirr, längtar till söndag då jag landar i lilla huset igen, i min säng och i kära kära stockholm.... som göteborgstjejen sa.
.
we might die from medication but we sure killed all the pain
.
barn
bon iver och gbgregn
känner hur små känslor spirar runt i venerna.
vill sitta i en regnskog någonstans och snacka skit om tekniken.
idag vill jag rädda utrotningshotade isbjörnar, krama de sex hockey killarna som grep in när två tjejer var påväg att bli ihjälslagna av 20 blodtrörstiga killar, sätta en kula i varje knä på de vuxna som någonsin vågat lägga ett finger på ett barn med fel tanke, vara den journalisten som sätter dit varenda politiker som stjäl sitt lands pengar, slita ut tänderna på varenda giriga äckel som aldrig nöjer sig förän de har slitit ut fler själar, samlat på sig mer makt och pengar, jag vill sätta en kula i pannan på varenda jävel som tror att krig lönar sig. jag är så trött så att jag kan spy på all orättvisa som händer, jag är trött på alla bittra jävlar som sitter och petar i sanden och tror att dom gör något bra. jag fattar inte hur majoriteten fungerar längre. jag förstår inte hur man kan sätta en sjuk människa på toppen. men jag fattar hur en människa med hjärtat på fel ställe har hamnat där. jag vill sätta sprätt på hela världens ekonomi och låta alla leva ett värdigt liv. jag vill ta livet av alla som ber om det och rädda de som kämpar för sitt liv. jag vill ge ett pris till alla de som aldrig slutat kämpa, jag vill tjäna dem som förtjänar det. jag vill att alla ska kunna se självklarheten i moral,empati och kunna respektera sig själv.
jag tycker att alla förtjänar en andra chans. - majsan 16 år
och hela livet står och skrattar i din väntan på mirakel.
rädsla dödar en inte
en liten hint av oro kan komma sig i vissa fall vara nödvändigt, men oftast för mig väldigt onödigt.
om man ska snacka siffror så är det väldigt få procent av de saker man oroar sig över som ens händer.
oro är väl också ett litet bevis på att man kan vara alldeles för närvarande i sitt fysiska och psykiska, en aning för kontrollerad.
när blev jag den personen? efter ett antal stressiga perioder i mitt liv som äntligen fått utlopp?
då vill jag bara säga en sak. stress, förlust, kriser... vad som helst som kan drabba en, något som får en att på något sätt bli ledsen, arg eller får en att må psykiskt illa... det där behöver man härda ut och samtidigt ta vara på sig själv. det spelar ingen roll vilken fantastisk fasad min lurar sig själv ha, ytan är bräckligare än vad den säger sig vara.
jag menar absolut inte att man ska kasta ut sin värdighet på gatan genom slagsmål, fyllor och förpesta andras vardag, men man kan behöva svälja sin stolthet emellanåt och låta sig själv känna vad man känner.
av egna erfarenheter så har jag lurat i mig själv så mycket stryka många gånger bara för att det får mig att gå bättre och i vissa fall för att skydda mig ifrån andras ögon.
jag erkänner att jag har ett självförtroende värt att slåss för, men ibland kan jag låta mig själv tro det alldeles för mycket. även om jag är orubblig i mig själv så kan jag ändå ha svårt för att själv bestämma vad jag vill.
svårt att säga nej, svårt att göra andra besvikna och svårt för konflikter.
jag tycker inte att det är något problem att ställa upp eller vara andra till lags och konflikter tycker jag är onödigt eftersom att det oftast är skitsaker man tjafsar om. men när den där lilla rösten där inne säger eller känner nej, då ska man försöka lyssna, inte konfrontera bara för att göra andra till lags.
det händer att man möter människor på vägen som försöker få en till att göra det de vill. kan vara allt från att låna ut en tia till att åka med till berlin. människor som inte ger sig med sin övertalan. sedan står man där och råkar vara arg... men egentligen på sig själv. eller?
vad är det som är så skrämmande med att ge sig själv lite luft? eller bara göra som man själv vill?
var i utvecklingen har jag hamnat när jag sitter vaken i natten och funderar över sånt här?
jag vill tro att det finns två olika "faser" som kan relatera till min tanke, de som är här och de som har passerat.
jag ska också passera.... men först gå vidare.
.
vill berätta att det varit bra dagar och allting känns bra. vill bara att sommaren ska vara lite lite längre.
hej.. igen
waltz #2
det har varit en riktigt vettig vecka.
ska avrunda med sängen och elliott smith.
tack och adjö
guld
sitter ensam på hönö. men känner mig ändå rik. ikväll ska jag se på film och mysa med mig själv.
amoureuse
hycklare
bra att man har färska frallor och livsvilja. annars vore dagen helt åt helvete
nej vi föddes inte med livsmanualer men man kan väl ändå försöka
det känns så självklart när jag sitter här vaken utan byxor.
inte för att alla pusselbitar faller på plats men hur allting är så synligt för mig egentligen.
jag är mästare på att ta vara på stunder och ta vara på känslor.
och att min överlevnadsteori är att samla på minnen.
visst är det en underbar filosofi men det är inte konstigt att jag tappar verklighetskänslan emallanåt, inte konstigt att jag drabbas av panik och ligger många långa vakna nätter.
jag har inte kommit till någon självklar insikt egentligen.
jag spekulerar nog för det mesta i allt som händer just nu.
men i slutändan är allting bara nonsens.
det gäller bara att ha pondus.
eller bara göra som man vill.
men ska man göra något korkat får man sköta det snyggt och sluta förvänta sig att andra ska städa upp ens livsavfall.
ibland tycker jag bara helt enkelt att man ska sluta stå och gräva i sitt förflutna, även om saker och ting måste få ta sin tid. men när man själv har möjligheten att få välja hur man vill må så vore det väl vansinnigt att inte välja lycka?
jag vet inte riktigt vad jag vill komma till med det här. jag tror bara att jag har tröttnat fulltsändigt på att vara bitter, arg och orubblig. även om jag vissa dagar eller stunder får återfall. men just nu känns allt sånt så jävla litet.
en avoir par-dessus la tête
jag tror inte det finns någon som blir förvånad längre.
känner mig för trasig för att läsa tidningen.
går och lägger mig.
vill ha fredasmys.
vi saknar stockholm
.
längtar till imorgon. knutbira och girls night out.
bye!
.
WIIIHOOW.
Du heter: mary
Smeknamn: muriel, majsan, loppan, masken, murre, marion, merri,marianne
Låt som när du är ledsen sörjer till? vad är det för fråga?
Beroende av: sol, natur, fred
Vad tror folk om dig? vad dom vill
Stämmer det? jag hoppas att alla har fått sin egen uppfattning i vilket fall som helst
Vad får du oftast för komplimanger? fel
Hur imponerar man på dig? man är sig själv
Brukar du skratta för dig själv? behöver jag ens svara på den frågan?
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: hej, hur är det älskling? :* - från felicia
Har du haft sex idag: inte för att detta ligger i de flestas intresse, men nej.
Hur svarar du i mobilen: beror på vems om ringer
Vem ringde du senast?: mimmi så klart!
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: "se, det var inte så farligt"
Antal timmar sömn inatt: 8,5 TIMME! - rekord för denna sommaren
Sov du ensam: ja, men sov i pappas säng!
Brukar du komma i tid: olika
Hur känner du dig nu: jag mår för stunden väldigt bra.
Vanligaste färg på dina kläder: svart
Vad tycker du om fötter: tycker ingenting om fötter.
Vad saknar du: jag är precis där jag vill vara. men våren-försommaren var bra.
Hade du en bra kväll igår: somna klockan tio så det var en unik kväll.
Favorit dryck på morgonen: juice tror jag. årstiden bestämmer nog det mest
När brukar du oftast gå och lägga dig: just nu har jag inga sovrutiner.
Är du blyg?: det tror jag inte. beror nog helt på situationen
Sysslar du med någon idrott: nej
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: kärlek är något som växer med tiden.
Har du spytt offentligt: har nog försökt undvika det. men jag är nog neutral i den frågan.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: supa
Är du nöjd med ditt liv: alltid
Är du bortskämd: tillåter inte andra att skämma bort mig.
Vad gör du i morgon: äter räkor med mimmsan!
Vad är det värsta du vet?: det värsta jag vet? det är väldigt växlande tror jag. men just nu. stress
Har du bra vänner och äkta vänskap?: ehhh. JAAA!
Vad är det finaste du fått?: livet
En speciell dag du minns: en väldigt spciell dag senna sommaren måste ha varit när jag och mimmi spontanåkte till borlänge.
Du samlar på: minnen
När grät du senast: vet inte
Vad skulle du göra om du vann en miljon: rest eller köpt en gård.
Vill du gifta dig: vet inte
Vill du ha barn: givetvis
Är du musikalisk?: önska att jag var!
Vad dricker du helst när du är törstig: bubbelvatten eller bara vatten
Bor dina föräldrar tillsammans: haha, nej
Har du någon gång gråtit dej till sömns: detharviallagjort
Biter du på naglarna: ehh. NÄ
someone i just dont know brought me straight down to hell
.
½ x ½ = just det fortfarande en halv.
om du inte är beredd på att fylla ut din andra halva så skaffa dig inte någon annans.
you gotta alot of nerve
denna sommaren har jag ogillat att gå till jobbet. idag hatar jag att jag gick till jobbet.
jag vet att jag borde vara glad och skitsnack för att jag har ett jobb. som om det vore den sanne lyckan. pengar och materiella ting.
men idag kändes som om jag gick på högstadiet igen.
jag vet att jag ibland kan bli en aning instängd och tyst eller bara helt ointresserad av socialt sällskap, men det har jag lyckats bota med riktiga vänner och familj... personlighet och ett milt storhetsvansinne.
hur som helst så var det flera sådana situationer idag då jag kom in i ett rum och allas tidigare livliga ansikten bleknade av och tystnaden slog som en kniv i bröstkorgen.. svårt att våga ta för sig när man drar något gammalt över sig. jag har alltid vetat att jag har kollegor som ogillar mig. jag är ju jag liksom men när någon lägger upp det så synligt blir jag försvarslös.
det är givetvis inget jag låter hänga sig över mig och framtiden, jag har valt att inte utsätta mig för onödigt lidande. men jag vill nog bara tala om att jag faktiskt kan relatera till ganska många trassligas tjejers förflutna.. jag har bara valt att inte bli påverkad. vad tjänar det till?.... om man inte tänker gå där ifrån starkare.
idag har jag jobbat heldag och är jävligt imponerad.... efter att sovit pissdåligt i natt så känns det otroligt.
just nu ska jag bara försöka härda ut och vänta tills det bli kväll innan jag lägger mig igen. det kommer bli en utmaning för mig som numera sover middag. lika sant och pinsamt som jag gillar twilight-filmerna.
TROR JAG HAR SAGT FÖR MYCKET IDAG.....
nu ska jag o daddy j höra bob dylan och måla.
sov gott
dont point your finger at crazy people
saknar mitt flickrum
invänta själen, evakuera ditt skal
jag vill säga att jag överlevt det mesta, men det är fel uttryck, det betyder att jag har kommit över det mesta. men det är vad man tror sig och vad man önskar, i mitt fall är det en hel del saker jag tagit mig itu med men har väl i samma veva fått något storhetsvansinne för min stryka och helt enkelt blivit..... halvklar?. och här sitter man med sitt pansarskal helt i onödan och är bräcklig så fort man är lite ur balans.
käftsmäll
marianne, vad heter din pappa i stockholm? frågade kaisa (alla i min familj kallar mig marianne)
ehh, jag har ingen pappa i stockholm. jag har bara en pappa och det är johnny. svarade jag.
kaisa såg på mig med en blick som om jag vore övergiven och frågade om jag bodde där ensam.
jag svarade ja.
kaisa kastade en blick i golvet och sedan såg upp på mig igen och sa: men är du inte ledsen då? för att du bor där helt ensam och ingen annan?
jag fnissade fram ett nej och fortsatte måla.
det var tyst en stund.
kaisa suckade och plötsligt blev femåringen i henne väldigt formell och fundersam...
sedan såg hon på mig igen och sa: känner du dig ensam och ledsen?
jag skrattade och förklarade för henne att jag har valt att bo där ensam.
hon var fortfarande väldigt skeptisk..
sedan sa hon: men har du skaffat barn då?
jag skrattade igen och förklarade ännu en gång.
det kändes som ett konstigt syskonsamtal med en femåring..
jag har alltid vetat om att hon är lillgammal hon är ju trots allt ett riktigt sladdbarn..
men det var nog det längsta samtalet jag har haft om mitt val att bo ensam i stockholm än vad jag har haft med någon.. sen så kommer jag inte bo ensam så länge till ändå... och det känns bättre.
ja, efter få om och men så har jag beslutat mig för att fortsätta med mitt liv i stockholm. efter den lilla turnén i göteborg och trollhättan. förstår inte varför jag har föreställt mig en sådan stor klyfta mellan göteborg och stockholm.. kanske för att jag någon stans mitt i allt resande ändå har känt mig så långt ifrån allt.
när man gör sig hemma på olika ställen blir man lite skadad.
tidigare har jag aldrig kallat något hem. jag har alltid haft mitt pass och min tandborste i väskan.. enda sen jag var 14 år. jag ville liksom alltid vara beredd på att allt kunde hända. men med det kändes allt tillfälligt. jag har inte riktigt vågat känna något annat. men när jag väl flyttade till stockholm så släppte jag allt det där och tänkte att jag för en stund skulle mogna lite. slängde tanborsten som legat i väskan, köpte en ny och placerade den i mitt perfekta badrum i mitt perfekta lilla hus.
jag var ändå seriös men någonstans långt inne kände jag mig bara naiv och lättlurad.
vad jag än började med i stockholm så var det helhjärtat.. men när jag en dag vaknade och upptäckte att jag slarvat bort mig själv så fick jag nog... helhjärtat eller inte.. jag älskar mig själv mer.
jag har haft en väldigt bra helg och det mesta känns inte så luddigt längre. det är en otroligt fin sommarkväll på hönö.. så jag är glad att jag är här ikväll.
