.

ut på göteborgs gator och fumla runt med min räv felicia.

saknar erik

kollar in "kända" bloggar och blir förvånad över vad folk egentligen helst läser.
ja, någon gång ska väl jag också bli lite av en celeb men på ett annat vis.
har nog kastat ut detta storhetsvansinne tidigare... men vänta ni bara.
jag tror då inte jag skulle platsa för kändisskapet.. men jag har en
hunger för att uppleva det mesta.
känns som att det är dags att ändra riktning.
lovar att jag har kommit på bättre planer för att uppleva och se lite.
jag minns att jag och thea kom på den genialiska idén att någon dag dejta en kändis.
har träffat några musiker och dejtat miniceleber... men det var inget för mig.
känner mig ändå mer stabil nu än innan. det känns konstigt. men ändå självklart.
jag har mycket på min att göra lista.. kanske ska börja med att laga min tand
och flytta. inte så jävla exiting kanske. jo, flytta är ett av de bästa som händer just nu.
laga tanden? LAGA TANDEN?! här sitter jag och hycklar över skit folk skriver så skriver
jag om att laga tanden. sov gott

jag vaknade upp en dag då allting slog mig i ansiktet. hela mitt liv slog mig i ansiktet.
jag vaknade en morgon, kanske vid lunch tid. eller eftermiddag. kanske var det kväll?
det kunde lika gärna varit vilken tid på dygnet som helst. 
min tidsuppfattning var begraven i källaren där jag låg tillsammans med allt bortblåst hopp för framtiden.
jag tror snön var på väg att smälta, ändå fortsatte den att falla.
jag frös under två täcken och drunknade bland soffkuddarna och även om det bara var jag där kändes det som om jag inte fick plats. den bittra smaken jagade alla mina vakna sinnen.
jag förstod aldrig i mitt resande att jag var på väg hit. det var något jag insåg när jag väl var framme.
inte förrän jag låg där i soffan i min källare och blev bränd av verklighetens celsius. det fick mig att bläddra baklänges i mitt liv. för när man står där vid kanten finns det bara ett steg att ta och det är bakåt.
plötsligt fick jag svårt att andas. hur var det ens möjligt? att för en lång tid haft viljan att leva livet och lära känna det, att känna att det fanns så mycket att leva för. och sen en dag vakna och undra om livslusten någonsin existerat?
jag ville bara sätta mig i ett fordon och resa långt där ifrån. bort från vardagen jag placerade mig i, bort från förlorade ord och skrivkramper. jag ville ge mig ut på jakt efter nyckeln som låste in ångesten och låste upp kreativiteten.

jag bytte stad men jag ersatte inte mina vänner med ny stad.
jag glömde inte.
jag flyttade bara.
jag försummade inte med mening.
jag gjorde bara ingenting.
det gjorde jag aldrig.

idag åker vi till trollhättan.
imorgon åker vi till göteborg.
på söndag åker jag till trollhättan.
sen någon dag efter det åker vi tillbaka till stockholm.
sen flyttar vi!
till vår nya stora och fräsha lägenhet på sturegatan.

when your head is tierd, walk with your legs.






när jag blundar och drömmer om utvägar är det bara dig jag ser.
alla andra kan tro, hoppas och undra.
men jag har åkt.
in i dina armar.

jag väntar på att du ska säga något som är starke än något ord jag hört tidigare.
något som fryser stunden men varar en evighet.
















jag väntade på att du skulle välja mig.

satt i kanske 60 minuter och skrev om allt som är bra i mitt liv. alltså kanske det bästa och helt säkert det längsta blogginlägget i mitt liv, även om det mellan raderna kunde vara sarkastiskt och bittert... så var det fantastiskt och en liten resa att skriva det. lite som jag (storhetsvanisnnet flödar) och så försvann det.
fan vad det ska vara motvin hela jävla tiden. SKITLIV