laddat
hur osannolikt det än låter så har jag sällan tid nu mera att skriva. dessutom tror jag inte min vardag skiljer sig särsklit mycket från er. jag har till exempel nu en liten paus ifrån mitt arbete och sitter i mitt (min soffa) kontor.
jag har lite planer för mit liv men jag tror att startskottet går direkt mot plugget. fastän jag gärna vill ta alla genvägar i världen så ser jag dem inte. jag gör en klassisk mary och väljer den lite krångligare vägen.
om jag någonsin ska kunna representera mig själv och hålla ett föredrag (som jag drömmer om efter att jag skrivit mina böcker och efter det författat manus följt på att regissera filmer.. ta emot priser osv) så måste jag vill till en börja förstå hur en overhead fungerar? HAH! men powerpoint? jag bah, är inte det en motivaitons bok skriven av en kvinna som hört talats om skitsnacket mindfullness?
så långt sträcker sig mitt intellekt idag.
nä, jag ska väl återgå till mitt liv och diska.
night activity
zita sträcker ut sig och försöker sparka ut mig ur soffan.
jag har tröttnat på att tänka och känna just nu.
ska försöka somna ikväll bara. imorgon är det måndag, det innebär en ny vecka att skjuta undan tankar och känslor jag inte verkligen inte hinner ta itu med. hej då
insikter
vad fantastiskt jag har det! jag får ta hem och inkomst föregivet. behöver aldrig gå hungrig. får springa i skogen hela dagarna med hundar och det är så jag inkasserar valuta för mina utgifter. jag har utan tvekan de bästa vännerna jag någonsin haft - en familj jag knappast kan tänka mig att vara utan.
viktigast av allt, jag har en liten hund med de klokaste ögonen i världen.
jag har inte känt mig särskilt lyckad över något här i världen men att ta in zita och gustav i mitt liv är ett av de bästa beslut jag fattat!
Resten får tycka och känna vad de vill över vad som helst. Jag har landat.
skulle inte lämna er för något
Jag är ingen skönlitteratur. Jag har ingen lyrik.
jag vet inte hur jag kom underfund med allt eller kom över det, men vad som än pågår i mitt huvud så måste någon har tänkt liknande tankar tidigare.
känt liknande känslor. om inte värre.
vissa dagar vill jag slita mig ur min kropp.
men de flesta dagar känns mer än okej nu för tiden.
det mesta förblir det samma, det där jag en gång varit delaktig i och känt samhörighet med. det är kvar där jag kom in, samma som när jag lämna det.
de gör samma saker, bor i samma stad, är lika falska som innan, låter deras föräldrar älska dem för dem de är. fortsätter knulla sina ex och varandra.
grattis!
oavsett hur jag hamna där så hörde jag inte dit, alls.
tyvärr var du en av dem.
Snuttan bodil
vilodagen
ligger och suger på en halstablett som inte i detta fallet hjälper alls.
har under några dagar varit tillbaka i det rena mörkret. ja, depression. mycket tafatt livsvilja. jag ville bara sitta i mitt sätet i bilen och vara en passiv medpassagerare... se solen gå ner och aldrig mer återvända.
hur som, vare sig det går över eller ej. några insikter fick jag klart för mig. det är inga konstiga metaforer eller annat diffus, det är någon naiv livserfarenhet som tagit mig till dessa faktum.
oavsett hur bekväma ett par skor är så kommer de att efter fyra timmar vandring göra ont i fötterna.
jag kommer aldrig vara elak eller ta någon annans plats/luft bara för att jag kan.
jag behöver öppna ett bankfack och skriva ett testamente.
jag älskar mina vänner på riktigt.
jag kommer aldrig missbruka min makt.
jag kommer tveklöst orka en till depression från helvetet.
för jag har insett, att hur stark man än må känna sig så är man aldrig redo för att bli nedslagen.
nu ska jag hosta till jag somnar.
CHEERS losers.
May. 06, 2013
Värme
