.

känner mig lipig och otillräcklig idag. fast ändå så jävla bäst i hela denna pissiga värld bland alla skitstövlar.
jo, jag ser andra sidor av vardagar också. men någon dag ska jag berätta allt för er alla. solong!

change, but start slow. direction is more importaint than speed.

det går framåt i min egen takt. hade jag fått bestämma hade jag varit framme för längesedan men jag är medveten om att det tar tid. men jag mår bra. och bättre. men ibland sämre. fast idag bättre.
så jag behöver inga hälsoråd. jag känner mig själv. jag har upplevt det tidigare. jag vet vad jag ska göra.
jag behöver bara individer som tror på mig och försöker förstå. alla andra är eliminerade från mitt universum.

ett litet bakslag just nu. fast det är ju från dag till dag. under två dagar kan allt vara bra och sedan en hel vecka piss. jag kan få glänsa och känna mig som en oslagbar överlevare i fem minuter och sedan känna mig dönde i 72 timmar. men det senaste har det varit mer bra än dåligt.. sedan tog det en vecka efter att jag landa i stockholm och så blev det mer dåligt än bra. tre veckor kvar tills vi flyttar till göteborg.
och på något sätt vill jag bara meddela alla att man gör sig inte till offer för att man väljer en behandling som involverar medicin, det kan innebära att man kommit till den desperata siffran i sin depression/ångest så att man är villig till att göra vad som helst, bara det går över. tanken på att ta sitt liv har nog saftat runt i ens existens ganska länge men man inser snart att det bara är smärta och all annan förödelse man egentligen vill döda.
jag fortsätter att invänta nästa behandling och hittills har jag inte använt mig av någon medicin, inte sedan den senaste som är för tillfälligt bruk.. eller inte.. man gör som man vill... det finns också ett antingen eller när det gäller denna medicin.. att vara med eller att inte vara med. det finns självklart en viss charm.... och kick... och ett tillstånd man ibland aldrig vill lämna.. men min kunskap har blivit bättre medan årstiderna passerat... jag är starkare och jag har mer diciplin och välvilja i min tånagel än vad de flesta har..
så vad jag än väljer att göra så hoppas jag att alla andra jag tror på tror på mig och älskar mig för den jag är och alltid ha varit och alltid velat vara.
men just nu. denna veckan... längtar jag bara tillbaka till göteborg och en helt annan vardag än den som är just nu... men jag känner mig bättre. det gör jag verkligen. bätte än förr.

le bikini

sluta tänk. det blir aldrig som man tänkt sig. planer är till för att brytas och var vi än vaknar imorgon behöver inte vara samma plats vi somna på. vilka vi än hittills har mött så behöver de individer inte vara eller betyda just det som de gjorde igår.
och ibland vet man inte heller var man har sig själv. allt man vet är att det är vad man egentligen har.
om världen bara ville förstå och omfamna lika mycket som man själv gör. om alla bara egentligen kunde se.
jag börjar återvända till förståndet och jag vet inte om jag är men jag känner mig lycklig.

keso, hallon och erik.

vill lyssna vrålhögt på makthaverskan och catpower samtidigt som jag hoppar i sängen.
skrika rätt ut, känna av allt helvete och sedan gå vidare.
jag vill dansa ensam i mitt flickrum och känna hur ensam jag egentligen är och alltid har varit.
skriva om hur död och fri jag är.  hur jag har släppt taget om ALLT. om hur jag har givit hela världen fingret, lacka naglarna och lägga på ögonskuggan. dra på mig för liten klänning och skinnjackan. sparka hela världen i ansiktet med mina trasiga dr. martens.
jävla slödder är ni allihopa.
det suger att snart vara 20+, sparkonto, städa, tvätta, lägenhet, jobb, rena och hela skor.
det suger när man måste inse hur jävla ensam man egentligen är. det var okej när man var i tidig tonår. nu ser man mer bara hur dagarna går utan att någon ser på.. det hjälper ju inte att förakta allt och alla... längre.. som man gjorde då.
men jag tror ingen känner mig. för jag är inte vad någon tror att jag är. det har jag aldrig varit.
är det bara erik i hela världen som känner mig? och varför tog det så lång tid för mig att hitta honom?
vet inte ens om jag bryr mig. vad som än förde mig till honom var värt det.